Ja det är samma jävla visa igen, med vänskapen, alla är så jävla dåliga på höra av sig så jag funderar på varför jag ens har telefon, det är bara jag, jag och åter jag som hör av mig och frågar om man kan träffas, men svaret blir antingen ''Jag vet inte'' eller ''Jag ska göra det och det och det'', varför inte skippa alla bortförklaringar och säga sanningen istället? Är det så jävla svårt? Och när jag väl påpekar detta för personen så får jag jävligt mycket skit för det och kallas för det ena och andra, som om att jag inte också har känslor. Är så jävla trött på skiten som kallas vänskap. Ja, jag kanske inte är den bästa jag heller, men förtjänar inte jag också en chans till att få lära känna varandra, eller? Jag är jävligt emotionell av mig, vilket inte gillas av alla, allt ska vara så ytligt som möjligt. Vågar någon träda fram och säga att denne vill iallafall försöka vara vän med mig, så skulle jag vara evigt tacksam, det skulle vara guld värd! Jag vill också visa att jag också kan vara en underbar vän, ge och ta! Men i nuläget är det bara jag som har bara fått ge och ge och ge, genom att ringa och maila utan ett korrekt svar, är dödligt trött på det här, funderar på slänga telefonen åt helvete och lägga ner internet och leva som ett jävla mongo då!

Mina s.k vänner pratar om hur jävla bra allt kommer bli bla bla bla... Bullshit, säger jag bara! Men frågan är åter igen, varför kan ingen bara vara ärlig och säga som det är? Man blir ju ändå påkommen och det blir en jävla konflikt. Jaja, dagens typer är dumma, jag tror fortfarande på ''Ärlighet varar längst'' och håller fast vid det själv. Ni som gör såhär mot mig, har ni inget samvete eller har ni inte ens hjärna att tänka med om hur dumt det är det ni håller på med? Kan ni svara på det så är det ett stort plus bara!

Är så jävla less på det här, på oärligheten! Nu har jag ännu svårare att lita på någon, speciellt killar!

Idag har jag varit hemma hos mamma hela dagen och kom hem nyss och ska bara ta det lugnt nu, imorgon ska jag iväg och kolla på en dvärgpincher, får se hur det går!

Jag får ångest efter ångest varje kväll, men Nozinan börjar hjälpa så det lutar lite åt rätt håll. Men jag vet inte vad jag ska göra åt mardrömmarna och jag har börjat få lite självskadetankar men jag gör inget hur mycket ångest jag än får, jag försöker hantera det på annat sätt. Jag får ofta mail ifrån andra som har varit i samma sits som jag, men jag vill inte ha kontakt med dem, speciellt fd missbrukare, för jag vet hur det oftast slutar. Men man kan skriva till varandra på nätet och dela med av sina erfarenheter. Fan, jag mår verkligen inte bra idag så jag skriver bara av mig nu om allt möjligt. Jag vill verkligen inte hamna i skiten igen, dvs droger, rakblad och psyk. Jag tänker på det Jonaz sa till mig innan han tog livet av sig, och jag lovade honom att hålla fast vid det. Och när jag var på psykakuten sist, det var ungefär en vecka sen, så sa en sjuksköterska om att jag håller på att gå igenom en förändring då när jag berättade om mardrömmarna och ångesten jag får för det också.

Men jag kämpar vidare, kämpar för att bli så bra jag bara kan bli. Jag vill leva, må bra och ha bra vänner, så vill jag ha det. Jag vill inte leva såhär ensamt och destruktivt. Och till er killar som tänker bara på en jävla sak, ni kan hålla er borta nu! För jag söker bara äkta vänskap och ett seriöst förhållande! Jag vet vad jag vill ha nu och tänker fan hålla fast vid det också. Mitt liv må vara en berg och dalbana, men ska fan inte låta mig utnyttjas för det. Och jag är trött på alla engångsträffar, vill träffa någon som vill träffa mig fler gånger och vill vara vän med mig.

Nu ska jag fixa lite kaffe och chatta med någon på msn, sen sova. Peace.

Det har fan varit så i över en vecka nu, drömmer mardrömmar och får panikångest, drömmer alltså om det förflutna, dvs om mobbningen, misshandeln, våldtäkten och om hur jag verkligen lekte med döden på alla möjliga vis. Jag fattar inte varför det blev såhär, som att gamla sår rivs upp igen och jag vet inte vad det kan bero på. Jag fattar inte, så fort jag har kommit ur ett helvete, så kommer jag in i nästa. Nu känns det som att jag går igenom allt igen, fast i drömmarna. Fan jag har det bra nu, tänker fan inte låta mitt jävla förflutna sabba allt, inte den här gången! Inatt var det ett helvete, jag vaknade ur mardrömmen, fick panikångest och började även höra röster, men tur att jag har funnit styrkan, annars så skulle jag inte klara av allt det här. Men jag är inte starkare än någon annan, har bara fått mycket kraft. Jag har inga tankar på att skada mig själv längre, yay! Hoppas bara att det fortsätter så!

Så när jag vaknar under natten så försöker jag lugna ner mig med att lyssna på musik, skriva en dikt/dagbok eller rita, det hjälper inte i första taget men är jag lite envis så går allt över och jag blir trött igen. Så jag testar olika knep just nu. Men självhatet finns kvar, tittar inte ens på mig själv i spegeln, bara när det verkligen behövs. Hatar verkligen mig själv, mitt utseende, mitt sätt att vara på och allt som jag varit med om. Jag känner mig hemsk. Har ni något tips om vad man kan göra mot dålig självkänsla? Snälla försök iallafall komma med ett råd, det skulle vara guld värd för mig!

Annars så har jag varit hos Tina och hjälpt till med hästarna, jag pysslade om en av hingstarna och sen borstade jag lite på stona också, och dom blev så sotis på varandra och bråkade nästan om min uppmärksamhet. Kom hem för några timmar sen och nu lyssnar jag på musik och ska fixa kaffe och sen ta en cigg, efter det ska jag nog sovfa, är trött som fan. Peace.

Har sagt upp kontakten med en som jag trodde var min vän nu. Det började med att jag ringde som en dåre pga ångest och då svarade hans kompis på hans telefon och sa att jag skulle lägga in mig på psyk, bara för att hennes filmkväll blev förstörd, sen fick jag prata med honom och jag sa att det var en jävla dålig stil av hans kompis att ta telefonen och dumma sig sådär, speciellt när hon vet att jag mår dåligt. Han ringde mig efter att han har varit där och berättade att den jävla fittan snackade skit om mig för deras andra kompisar som inte ens känner mig, och då frågade jag honom varför han inte gick därifrån om han inte ville höra på skitsnacket, då sa han bara ''men nu gjorde jag inte det''. Fyfan vilken dålig stil, hade det varit mina kompisar så hade jag blivit ursinnig och gått därifrån. Kommer aldrig förlåta honom för det, och jag sa till honom att hur ska jag veta nu om han bara stod där och höll med om vad dom sa om mig, jag litar inte på honom och vill inte ha med honom att göra längre. Nu tillhör han det förflutna och jag har nya underbara vänner vid min sida, ska fokusera mig på dem och inte på det förflutna.

Och för ett par nätter sen hade jag en sån jävla ångest, jag låg fan och skakade och spydde tre gånger, har inte haft sån svår ångest på tre år, men jag har lärt mig att tackla ångesten nu, hade inga självskadetankar alls den här gången, jag tänkte positivt, tänkte på min familj, mina underbara vänner och alla andra i min närhet som jag inte vill svika. Känner mig så stolt nu för att jag blir bara starkare och att allt bara lutar åt rätt håll. Jag ska fan klara det här, det gäller bara att tro på den egna styrkan!

Nu lyssnar jag på musik och ska fixa lite kaffe, sen ska jag ringa Tina och prata lite med henne. Orkar inte skriva mer nu, men ska försöka komma med ett längre och vettigare inlägg. Peace.

I tisdags hämtade Tina och hennes man mig och vi hämtade också en som heter Camilla som verkar vara en underbar person hon också! Sen åkte vi iväg till mariestad och hämtade lite saker och vi kom hem jättesent, när vi kom hem så tog vi in hästarna och jag borstade lite på en av hingstarna. Jag sov över hos Tina två nätter, trivs jättebra där, känner mig verkligen välkommen. Jag har haft lite ångest då och då men då kramade Tina bara om mig och då gick det över, känner mig så trygg. Jag mår så jävla bra nu och hoppas det fortsätter så! Nu har jag fina vänner vid min sida och jag tänker inte svika dem pga mitt destruktiva beteende eller på något annat sätt. Men jag berättade för dem att jag är rädd för att dom ska svika mig, men då svarar Tina med att vi kommer alltid hålla ihop och det värmde verkligen. Är så jävla glad över att ha hästarna, hundarna, Tina, Ronny och Camilla som mina vänner. Tack för att ni finns!

Bjuder en fin bild på en av hingstarna, bara för att han är så fin! 

Nu lyssnar jag på musik och kollar på olika bloggar, funderar på att gå och lägga mig för min Nozinan börjar verka, så känner mig ganska trött nu. Ska till Tina på Tisdag igen, längtar som fasen, vill bara vara hos lilla gänget! Nä nu orkar jag inte skriva mer, men nu vet ni att jag har det bra iallafall! Peace!