Fixat ny header och vill bara säga att jag har inte haft ork att ge en riktig uppdatering, det är mycket som händer i min närhet och mycket som rör sig i skallen på mig just nu, men jag ska komma med en bättre uppdatering om läget under dagen, nu ska jag vila en stund från datorn.

Bjuder på en fin bild på Anna-Varney Cantodea, älskar många av hennes texter för hon ger verkligen en känsla av man inte är ensam och beskriver djupa känslor så bra. Älskar henne!

Hittade en bild på 9GAG som verkligen beskrev den passiva personen som var hos mig i slutet på februari som jag har skrivit om i ett annat inlägg. Till och med väggarna i min lägenhet skulle varit bättre på lyssna!

Såhär var h*n alltså under den tiden h*n var hos mig, förstår ni då hur jobbigt det var då?  Jag som är en energisk och socialerad person jämfört med h*n...... ooooooooohhh shit jag höll på att gå i bitar säger jag bara!    Asjobbigt med sådana typer ju, speciellt om dom sedan skyller ifrån sig på andra! Tyvärr så måste jag säga detta, men ingen gillar passiva människor!

Så jävla fin låt, får mig att tänka på Jonaz som lämnade världen för snart 4 år sen. Han brukade lyssna en del på Zeraphine, så detta band är lite speciell för mig och det finns en del underbara texter också   

''Out of the void, dazzled by you
Is what I always wanted to be
But you're out of my reach, all that I ever loved
Why did they take you away from me

We went through hell and jumped up to heaven
No matter what we were told to be
I can't get rid of this last picture
That burnt into my heart like a seal''

Det är så mycket som händer och tankar som kommer upp och rör till i skallen just nu som gör att jag inte alltid vet vad jag ska göra eller ta vägen, men jag fortsätter kämpa för att hålla kvar glöden om att göra allt bättre och min livlina som består av min katt, mina närmaste jag har kvar jag trivs med som får mig att må bra och respekterar, gillar mig för den jag är,  ger mig trygghet och lugn. Och jag gör allt för att hålla humöret uppe och NJUTER av varje sekund av allt som är positivt i mitt liv, för jag lägger all fokus på det positiva nu! Jag är långt ifrån stabil då jag går igenom en riktigt jobbig och känslig process i mitt liv för att få rätsida på allt och finna stabilitet men jag är på väg åt rätt håll i livet nu, jag är i en fas där jag har insett hur mycket det är jag förträngt av det jag skulle bearbetat för länge sen men ingen såg eller brydde sig för att ta det på allvar så just därför har jag förträngt allt istället då jag har känt att det var hopplöst att ens försöka och att jag fick för mig att det är så här resten av mitt liv skulle se ut. Men har insett nu att det kan bli så mycket bättre än vad det är nu, jag har planer och mål för framtiden och bara det betyder mycket för mig, jag är beredd att ge allt nu för att jag någonsin ska nå dessa mål och planer jag har, har en motivation som heter duga där jag har gett mig fan på att visa för att visa både för mig själv och andra att även jag kan lyckas här i livet!

Jag är långt ifrån stabil, men jag känner att jag är verkligen på väg åt rätt hål i livet nu, och känslan av det känns främmande men jag har lärt mig att bekanta mig med det istället för att lära mig mer av livet, vill lära mig och upptäcka nya saker i livet, postiva som negativa, men jag vill upptäcka mer av det positiva i livet nu efter allt det negativa i mitt liv, bara det kommer vara en enorm resa för mig i livet, själva processen kommer vara jävligt jobbig men jag vet att det är för att det ska bli bättre sen, jag vet att det är bara jag som kan gör något åt mitt liv nu, att det är bara jag som kan styra upp allt och få min framtid att bli bättre genom min inställning till livet och att ta till mig av dom verktygen och vägledning jag kan få av mina närmaste som jag verkligen kan lita på som bryr sig och inte vill något annat än mitt bästa här livet.

Jag har jättesvårt att ta åt mig komplimanger och vet inte hur jag ska ta uppmuntran än då jag aldrig har fått det under alla år så jag är ganska ovant vid att få det, men jag göra allt för att bekanta mig med känslan och kunna ta in det.

Min syn på livet är inte svartvit, den är grå, den blev grå efter att Jonaz tog livet av sig för snart 4 år sen (blir exakt 4 år mitten på nästa månad), men jag kämpar mig uppåt för att ändra det till att jag ska se livet ur det ljusa. Och det där svartvita tänket har inte jag, men känner man mig skapligt och vet mina känsliga punkter, är illvillig och provocerar mig enbart för att få fram massa fel hos mig, så reagerar jag starkt genom ilska då jag har svårt att visa känslor om att jag faktiskt blir ledsen av det, annars så bemöter jag sånt med nonchanlans och lägger ingen energi när jag märker hur lite någon vet om mig och mitt liv. Det är sällan jag gråter och visar sådana känslor i någons närhet då jag har fått för mig att det hjälper inte att gråta för det är det jag oftast fick höra, fast det är naturligt att gråta av sig. Jag visar aldrig svaghet framför mina plågoandar vilket har varit mina föräldrar under många år som torterat mig psykiskt under många år vilket ledde till att jag gjorde det ena och det andra i livet som inte var det bästa för mig, men det var ändå mitt sätt att överleva min livssituation just då. Men en sak har jag lärt mig, och det är att aldrig visa mig berörd för mina plågoandar för då vet dom exakt hur dom ska göra för att knäcka mig, och jag tänker inte låta mig knäckas för ett öre längre, har lyckats ta mig ifrån den onda cirkeln nu!

Så många minnen, hemska minnen som kommer upp igen och rör till i skallen på mig just nu, och så många tankar jag bär på som ingen kan föreställa sig eller förstå som inte själva varit där och sett det ur mitt perspektiv, det gör ont, det gör så jävla ont! Men jag gör allt för att hålla kvar tråden i livet för att inte krascha totalt! Jag måste tänka positivt för jag vet att det kommer bli bättre om jag bara ger mig fan på det nu, det är inte försent! Jag är 21 år och har verkligen kommit till insikt att det är bara jag som kan styra skeppet nu genom min inställning till livet och dom verktygen och vägledning jag får nu av mina närmaste!

Jag kommer inte släppa in nya personer i mitt liv IRL ett bra tag nu då det kan riskera att allt brakar ihop istället för jag är jävligt sårbar nu och måste vara extra försiktig när det gäller nya vänskaps/kärleksrelationer IRL, för jag har märkt hur det verkligen kan påverka en. Så jag lägger all fokus på att reda ut mitt liv och mina närmaste som jag verkligen kan lita på nu, det räcker för mig, jag har haft ett kaotiskt och fartfyllt liv i många år nu och känner att jag vill ha lugn och stabilitet i mitt liv nu.

Jag har varit medicinfri i exakt ett år nu och självskadefri i snart ett år, kan säga att jag känner mig så levande och piggare utan all medicin, jag bemöter allt det som plågar mig occh alla rädslor genom verkligen ta tag i det och bearbeta det nu, för jag kan inte fly ifrån det har jag märkt då det har kommit ikapp mig och gett mig en enorm chock genom att påminna mig om allt. Kan säga redan nu att jag kommer inte kunna skada mig själv igen, kommer inte återfalla i det igen då bara tanken får mig att må illa och darra för jag kan inte göra något sånt mot mig själv, tanken på att jag straffar mig själv av andras dumma handlingar mot mig. Jag har börjat tänka för varje gång jag gör det så är det mina plågoandar som bara vinner på det för det är ju det dom vill få fram hos mig, dom vill få mig att må dåligt, få mig känna mig totalt värdelös och tappa all hopp i livet.

Och när ja tänker på det vetenskpligt bevisade om hur självskador påverkar en, så kan jag bara inte göra något sånt mot mig själv igen, nej jag kan bara inte och jag fattar inte varför jag ens började, men jag var ju inte mer än 10-11 år när ja började och vid den åldern tänker man ju knappast med sunt förnuft och under åren blev jag ju beroende av det, det är just därför självskadebeteende klassas som missbruk, för när man skadar sig själv så utlöser det endorfiner, alltså kroppens egna morfin, vilket leder till att man kan känna lugn ett tag som kan vara från en timme eller nån minut och sedan får man ångest över att man gjort det istället. Och självskadebeteende är något som har funnits länge som inte bara funnits hos dagens ungdommar, formerna av självskadebeteende har ändrats en hel del bara, självskadebeteende finns i många olika former och det är något som har funnits ganska länge som många inte har just så lång kunskap om!

Det kan jag ge er en egen och enkel förklaring på av det jag fått reda på genom läsning, tagit del av olika i forum och av vad andra har berättat för mig som jag mött på.

Jag börjar med att citera ur boken ''För att överleva - om självskadebeteende'' av Sofia Åkerman som förklarar själv problematiken så sjukt bra!

''-skadorna riktas medvetet mot den egna kroppen

-skadorna utförs inte med avsikt att suicidera

-skadorna görs inte som utsmyckning eller underhållning''

Citerar ur Sofias bok igen om olika grupperna av självskadebeteende

''1. Allvarligt självskadebeteende (Major self-mutilation) innefattar handlingar som amputation av kroppsdelar, kastrering, utstickande av ögon etc. Allvarlig självskadebeteende är ovanligt och syns framför allt i samband med svåra psykotiska tilltånd.

2. Stereotypt självskadebeteende (Stereotypic self-mutilation). Här ingår beteenden som till exempel de rytmiska dunkningar med huvudet mot en vägg, som ibland kan ses hos autistiska, utvecklinsstörda eller psykotiska personer.

3.Ytligt/medelsvårt självskadebeteende (Superficial/moderate self-mutilation) är den mest förekommande formen av självskadebeteende. Det ytliga/ medelsvåra självskadebeteendet kan ta sig i uttryck på flera sätt, men det vanligaste formerna är vävnadsskador i form av självskärande eller brännande. Därav den alternativa benämningen >>cutting<<.''

Sjävskadebeteende är något som har funnits länge och det har inte bara varit hos unga och självskadebeteende har funnits i många olika former i flera generationer efter att ha fått veta det oskrivna som många inte vet om i dagens läget vilket leder till okunskap och att många har oftast föruttfattade meningar om självskadebeteende när dom själva inte har gått igenom en riktigt svår livskris, om att så fort någon skadar sig själv så är det bl.a borderline, som är då mest känt för självskadebteende och även ingår i en av kriterierna, självskadebeteende har funnits så länge innan dagens hysteri med diagnoser för minsta lilla man gör eller känner, för vi alla är så olika och hur sårbara vi är och hur vi hanterar allt är så unikt då vi ser livet ur så olika perspektiv, och hur vi hanter allt har nog ändrat sig genom generationer, jag vet inte själv då jag själv inte levt så länge men jag vad jag har fått höra av andras berättelser och deras syn på det hela oavsett vad det handlar om det behöver inte vara just att man skadar sig själv genom att skära sig på kroppen för att döva en inre smärta eller ''koppla bort'' sig från en svår livssituation, det kan vara bl.a droger, alkohol, sexmissbruk, shoppingmissbruk osv, så det det det behöver inte alltid vara rakblad och blod när man bara hör ordet ''självskadebeteende'', självskadebeteende är ett beteende är en form av självbestraffning, destruktiva handlingar för att dämpa ångest, oro och rädslor i svåra livssituationer för att stå ut när det är som värst, hur vi hanterar det är unikt då ver ser livet ur olika perspektiv är olika sårbara.

Och en viktig sak jag vill gärna upplysa dom flesta som inte alls är insatta och har förutfattade meningar om psykisk sjukdom om att man t.ex ''låtsas vara sjuk för att man är slö och vill slippa jobba för att tycka synd om sig själv'', för det första vill jag tala om en sak för er som ens har en sådan syn på det, speciellt när det gäller självskadebeteende, man skadar inte sig själv för att man ''tycker synd om sig själv'', man straffar sig själv för andras handlande emot en som inte är bra och får en då att tro att man inte förtjänar bättre än så. Och att man inte jobbar pga psykisk ohälsa beror oftat på att man INTE KAN jobba, att man har en nedsatt eller ingen arbetsförmåga, och det är bara en läkare som kan avgöra det genom en ordentlig utredning som sedan ger intyg för att man får bidrag av Försäkringskassan och det är inte mycket, det är så att man klarar sig med att betala hyra, räkningar, mat och lite kläder, det är lite mer än socbidrag men det är inte mycket, och visst har man förmåner när det gäller vårdkostnader, men det är ju för att vi som är sjukskrivna inte klarar av att betala det då vi inte klarar av att jobba och ha en så stadig ekonomi, så egentligen är det inte ingen lyx vi sjukskrivna har jämfört med er som jobbar, vi har bara så vi klarar oss och har

förmåner då vi inte klarar av att stå för det själva då vi inte klarar av att jobba, så det har inget med slöhet att göra. Men visst, det finns dom som utnyttjar hela det läget, men man  ska inte dra alla över samma kam då det finns en hel den som kämpar som svin för att en dag kunna jobba med det dom verkligen vill!

Nu är klockan 04.15 lyssnar jag lyssnar på musik som vanligt då jag inte kan sova, eller det beror på hur man nu ska definiera ''sova'', är det djupsömn så har jag inte haft det på snart ett halvår, och nej jag har inte vänt på dygnet då jag inte ens sover på dagarna, jag kan bara inte gå i djupsömn då jag ändå vaknar pga återupplevelser och får panikångest, så jag är mest i dvala och så att jag kan vila ögonen i alla fall. Fråga mig inte hur jag ens lyckas hålla humöret uppe och att det inte slår slint i skallen på mig, för jag vet inte det ens själv, men vet att hjärnan går i högvarv och att jag blir lätt på helspänn och kan bli neurotisk, enligt en vän (vilket talar för mitt nick jag har!). Men jag vet att problemet med sömnen beror på att jag kopplat det med rädsla då det är ganska otäckt när det blir så, och behöver då bearbeta allt och då kommer jag kunna ha lättare för att gå vidare i livet, vilket innebär att sömnen kommer bli mycket bättre.

Tänk på en sak och det gäller er alla, det är kunskap som är det viktigaste för att hitta sig själv och kunna nå till andra, kunskap är makt, alltså kunskapen om livet, och den kunskapen får man av att man även har gått igenom helvetets lågor själv och överlevt och kunskap får man även av andra genom att vara lyhörd och visa empati till sina medmänniskor, och empati får man genom att ha känt en hel del själv i livet. Så kunskapen om själva livet är makt, inte pengar för man kan inte köpa till sig livserfarenheter, vänskap, trygghet, äkta lycka och ett liv! Och det finns ingen som kan precis allt, alla kan något och det finns alltid någon som kan mer än en själv i vissa saker i livet, men det är inget att hänga upp sig på då eftersom det viktigaste är att man själv vet vad man är bra på!

Så jag säger bara en sak....

SCIENTIA POTENTIA NOSTRA

Nu är klockan 04.40 och ska nu ta en paus från datorn och slappna av. Vet inte vad jag ska hitta på idag, men kommer nog på något kul, för jag vill hålla mig sysselsatt då jag blir extremt rastlös för jag är en energisk och aktiv person, jag klarar inte av att bli helt stillasittandes, varken psykiskt eller fysiskt.

'' You have to feel real bad

Before you can feel good again

Drown before you can breathe the air

Blinded by hate

Until you can't open your eyes to see

That it takes more than a knife to make you bleed ''

Why should I listen to you 

 And how it will go for you in life is obvious

for now I feel the smell of karma

fucking up your life slow and painfully

 

 

There's no reason why I 

should forgive you

 

 

No, not this time!

 

 

I'm så deadly tired of you'r 

manipulations and shit against me!

 

 

It's over now... And I mean it,

it's really over with this shit that

tortured me all these years!

 

/Nero Neurotic