Har inte skrivit här på ett tag så jag gör det nu.

Jag har inte mått så bra senaste tiden, har känt mig ganska ensam och att ingen bryr sig osv, men har hittat en ny vän som heter Fredrik, det började med att han skrev till mig på qx.se och efter några mail där kände jag att den pojken vill jag ha kontakt och vara vän med! Han har också en galen katt så jag känner mig inte ensam längre om att ha en galen katt, sen har vi lite gemensamma intressen och jag kan verkligen slappna av och vara mig själv i hans närhet, en sån vän som jag alltid har önskat mig, är trött på ytliga vänner som jag har haft många av förut. Inatt kom Fredrik hem till mig och vi småpratade, busade med min katt Tyzon och det bästa som fick mig att tappa andan av skratt var hans gangnam style dans 

Du är en fin vän, Fredrik! Tack för att du finns!

Hoppas det är lugnt att jag la upp denna bilden,

ni är så söta på den bilden så jag kunde inte låta bli   

För mer info gå in på sidan och gilla om du har känt någon som tagit sitt liv eller svävar mellan liv och död pga samhällets snedsteg eller om du själv går igenom ett helvete och alla i din närhet väljer att blunda.

På denna sida kan vi samlas och hjälpa varandra och verkligen börja agera så att det omöjliga blir möjligt någon dag! Kika in på sidan, alla har en kämpe i sig och dom som tagit sitt liv till slut har inte gjort det förgäves!

http://www.facebook.com/Bryt.Tystnaden

Lite update om vad som händer just nu.

På lördag till söndag natten gjorde jag något som kunde ha kostat mitt liv, jag svepte bensodiazepiner som jag inte visste styrkan på tillsammans med starksprit, allting blev klarare, små fragment från mitt förflutna blev verkligen klara bilder som gav mig svar, vilket jag har börjat få även i nyktert tillstånd, så jag fick panik och visste inte vad jag skulle göra eller ta vägen den natten, trodde nästan allt var kört, ingen verkar tro på mig eller ta mig på det minsta allvar, det verkar som folk som tror att dom känner mina föräldrar bara skämtar bort allt detta jag berättar, fan det var just den reaktionen jag var rädd för att få! Fattar inte, varför inser folk allvaret då när det verkligen är kört för personen? Varför ringer det inga varningsklockor i huvudet när man redan ser små tecken på ett destruktivt beteende som kan bli stort och riktigt allvarligt? Varför göra saken värre?

Jag är väldigt ostabil just nu, pratar bara med dom jag har känt längst och mitt boendestöd. Är uppe hela nätterna, är jättetrött men är fylld av ångest, får flashbacks och hamnar till slut i en psykos,  sen somnar jag av utmattning 5-6 på morgonen och vaknar exakt 10 på morgonen, så med andra ord sover jag inte mer än 4-5 timmar. Och när jag går till affären som är bara andra sidan vägen där jag bor och kommer tillbaka så bryter jag ihop så fort jag kommer in genom dörren, ligger på golvet i hallen och allt börjar igen, som att gång på gång få gå igenom det som man utsattes för som liten, det här just i hallen brukar sitta i en timme, men annars så kan det värsta sitta i flera dygn om jag har otur.

I måndags fick jag ett samtal från verksamhetschefen på psyk, hon sa att jag ska få en riktig utredning för just posttraumatisk stressyndrom, kommer få en kvinnlig överläkare som kommer följa utredningen och till slut kunna ge mig ett svar, men det är en psykolog som kommer leda utredningen, som dom inte har just nu. Min psykolog har slutat men pratade med henne också i måndags och hon skulle skriva upp en tid till själva läkarbesöket som hon skulle skicka direkt, har väntat helva veckan men fick aldrig något brev, så jag får hoppas att det kommer på måndag. Kommer eventuellt få den kvinnliga överläkaren som ordinarie läkare om allt går bra, men ingen vet än om hon kommer jobba kvar ens efter årsskiftet.

Så vi får se när utredningen blir och att det inte är för sent.

Tycker allt känns så jävla onödigt, allt lidande jag fått gå igenom pga att alla valde att blunda och låta allt bli värre och värre, känns så jävla onödigt, jag kanske inte hade behövt må såhär nu om någon bara hade sett dessa små varningssignaler från början och tagit mina rop på hjälp på allvar! Varför är folk så jävla dumma väljer att se allvaret när det väl är försent???

''Face death of an innocent young girl

We face death of an innocent child

Cold blood, put to death without meaning

We don't care because we think we are god''