2,5 år självskdefri och känner inte behovet längre, yeah!

Sammanfattningen av utredningen om komplex PTSD som blev avslutad den 9 December 2013, jag hade rätt om att borderlinediagnosen var fel på mig då jag inte fick gå igenom en riktig utredning så det kändes inte alls bra då det kändes mer som en stämpel jag fick pga självskadebeteendet och intoxerna istället för att bara låta mig berätta om varför jag mådde så dåligt, min förra läkare var empatilös och prestigefylld och han skulle kunnat skriva en 200 sidors bok om enbart mina problem och inte kärnan i det hela. Men efter att ha läst på och ringt runt till olika län har rätt att få och den läkaren jag har nu är suverän, hon är väldigt empatisk och lyhörd.

Lägger upp sammanfattningen men har strukit över delar jag inte vill exponera men vill visa att jag pratar inte strunt och att kampen var värd, nu känner jag mig inte som ett frågetecken längre! 

Sida 1

Sida 2

Sida 3

Det inringade på sista sidan tycker jag var väldigt bra skrivet och jag som är själv ganska insatt i psykologi och psykiatri lyckades få min rätt igenom som patient och samma gäller alla andra som känner att dom inte blir tagna på allvar och blir lyssnade inom vården så det är inte helt hopplöst att få sina rättigheter igenom men det är inte lätt och jag lade upp denna sammanfattning som ett bevis på att man kan lyckas om man ger sig fan på det om man då misstänker feldiagnostisering/bedömning och då menar jag inte bara inom psykvården! 

Nu är borderline borta då jag inte ens uppfyllde kriterierna och

man ska uppfylla 5 av 9 kriterier för att få borderline vilket jag inte gjorde!

Bjuder på en nice låt av Funker vogt

Utredningen på psyk har nått sitt slut om PTSD och nu är inte borderline kvar längre och blev fick veta att jag har komplex traumatisering som min läkare har tyckt ett tag nu att det är efter allt jag har berättat för henne och hon har varit helt underbar som lyssnat på det jag berättat om mitt förflutna vilket andra läkare innan ignorerade.

Hon hjälpte mig att gå in på djupet av det jag fått förtränga genom att fråga och fråga tills tårarna började rinna och hon sa då att detta kommer att kännas och att det är okej att gråta för då gick vi verkligen in på djupet av mitt förflutna som jag har förfträngt och det är det som har fått mig att må så dåligt förut. Har gått igenom konfrontationsterapi och det har hjälpt och det har jag själv gått igenom, jag arbetar med mig själv dagligen nu och dom brister jag har också arbetar jag med också för att allt ska bli bättre för mig.

Jag mår bra nu och har inget att må dåligt över i dagens läge, men jag har fortfarande en bit kvar att arbeta med i livet.

För jag har problem med blodtrycket också vilket är obehagligt och får svårt att sova då det känns jobbigt med hög puls och hjärtklappning, har även magkatarr som kan vara ganska svår i perioder plus IBS, jag har betablockerare som är förebyggande för migrän (vilket jag har också) och blodtrycket, har Citodon för akut migrän och för IBS har jag Iberogast som funkar superbra för mig.

Har planer på att ta körkort snart och efter det blir det att plugga till undersköterska eller jobba som personlig assistent samtidigt jag pluggar till undersköterska för det är det jag verkligen vill.

Jag ska klara detta! Ska visa alla som ej tror på denna hopplösa fall att JAG KAN OCKSÅ! Jag kan också och ska nå dom mål jag alltid velat sen tonåren! YEAH! Vänta bara så ska ni få se!

Och mina föräldrar som alltid tror att jag är korkad som aldrig fattar ett skit och kommer aldrig bli något ska få se att det kan jag visst, jag kan ockå bli något precis som alla andra på denna planet!

Jag tänker dela med mig av min styrka till andra för att göra dom starka också! Jag är ingen egoistisk person utan empati som många verkar vara. Det är en hård värld vi lever i och man måste vara stark men fortsätta vara empatisk och hjälpsam mot dom som behöver det.

Måste ge cred till min fina pojkvän som har en ängels tålamod som har lyckats lyfta mig så jag fann min livsstyrka och jag har bara fortsatt utvecklas ännu mer i vissa delar i livet och vill lära mig mer av livet nu, vill bara få nya erfarenheter i livet! 

Nu lyssnar jag på Like The Sun av De/Vision som är min och Tobbes favoritlåt och slösurfar på mobilen nu.

Nu börjar jag känna mig lite sleepy och ska försöka sova lite

Bjuder på en gammal bild under tiden när jag bodde i Kalmar 2006-2010 och just den stunden på bilden var jag verkligen glad.

Känner mig sleten som fan och lite till. Känns som att vad jag än gör så verkar det inte duga åt vissa, allt blir bara fel, fel, fel, fel, fel! Jag bryr mig, jag gör saker för andra, jag ringer, mailar osv... men vad får jag tillbaka? Är jag egoist när jag börjar säga ifrån det minsta och vill också ha lite av det där andra får här i livet? Ja, jag snackar om lite liiite uppmärksamhet och omtanke och att andra gillar mig för den jag är och inte för den dom vill att jag ska vara, och att få bli respekterad lika mycket som alla andra här i livet! Jag har aldrig fått den biten här i livet riktigt, det är bara jag som varit tvungen att ge och ge och ge och ge, men när jag vill ha det minsta lilla så är jag helt plötsligt självisk, egoist, elak osv, det är vad jag får oftast höra av nytt folk som inte känner mig och inte vet ett jävla dugg om vad jag har fått gå igenom, och när jag väl berättar också så får jag känslan av att andra tycker jag bara överdriver allt, varför skulle jag göra det när jag egentligen vill att allt bara skulle vara bra??

Nu jävlar säger jag ifrån för jag orkar inte, jag är inte Gud som ska bara finnas till åt alla endast när dom vill, jag är också en människa med mina tankar, drömmar, mål och känslor.... precis som ni allihopa!!! Jag är lika mycket människa som ni och mina känslor är lika värda som era och vad är det som gör ert och mitt liv så märkvärdigt att man måste tävla om vem som har/har haft det värst?? För alla vi är så olika, så olika sårbara och vi ser livet ur helt olika perspektiv, det är bara att inse och sluta tävla! Man kan inte jämföra varandras liv..... Punkt.

Jag har nu bestämt mig för att inte släppa in nya människor i mitt liv för en bra tid framåt, jag kommer bara träffa mina närmaste IRL, chatta och prata telefon med chattvänner/bekanta, men kommer inte skapa nya kontakter och jag ska bara fokusera på att mitt liv ska bli bättre och mina närmaste som känner mig och vet verkligen vem jag är som respekterar och gillar mig för den jag är.

Anledningen till att jag säger detta nu är att jag har haft besök av en person i 11 dagar som åkte hem i måndags, den personen var helt socialt passiv, h*n gav liksom ingen respons tillbaka och tog inte till sig det minsta av det man sa, och hade så lätt för att skylla på andra utan att tänka på vad h*n själv gjorde först. Eftersom denna person som inte tagit till sig det minsta av det jag sagt, vilket jag har märkt att h*n INTE har gjort, så missuppfattade h*n allt och börjar storböla som om att världen skulle gå under för det och beter sig helt respektlöst genom att inte ens ge mig en chans till att förklara riktigt vad jag menade innan personen flippade ur sådär och bad mig hålla käft i mitt eget hem, bara det visade ju hur lite denna människa tagit till sig av det man har sagt, och personen sa något i stil med ''Det jag har gått/går igenom är värre än ditt!'', vilket är ett jävligt elakt uttryck, för vi alla är ju olika, har varit med om olika saker i livet och hur vi hanterar det jobbiga i livet är så olika och vi ser livet ur våra egna perspektiv, tyvärr det är så människan funkar, man kan inte tävla och mäta varandras liv. H*n påstår att h*n har bara tvångssyndrom (OCD), jag tror h*n har något som är lite värre än det, jag tror att denna person har något där OCD kan finnas med som är en av personens sätt att hantera sin situation och eftersom h*n inte kunde det hemma hos mig så blev det rubbat och det blev som det blev. Jag har både läst psykologi och mött på alla möjliga typer med olika svårigheter som dom hanterar på helt olika sätt, så JAG HAR KUNSKAP! Att man har en problematik är fan ingen ursäkt för att bete sig helt jävla respektlöst mot andra, manipulera och suga ut en på energi och att det är frid och fröjd så länge det går enligt ens planer, det funkar inte så tyvärr, inte om man vill att det ska kännas rätt mellan båda parterna! Jag skulle aldrig bete mig på detta vis som denna person gjorde, jag skulle få så jävla dåligt samvete då jag själv har blivit utsatt för detta ett antal gånger och det tar verkligen på psyket, så jag kan bara inte göra något sånt mot någon, då är jag hellre ensam än att jag skulle manipulera eller tvinga till mig någons uppmärksamhet! Ska jag vara helt ärlig så ville jag nästan slänga ut människan på stubinen när h*n började storböla och betedde sig helt respektlöst mot mig, men eftersom denna människa som inte verkade ha något som kallas för logiskt tänkande och hade köpt tågbiljet som inte kunde ombokas, så kunde jag inte bara slänga ut denna människa för då skulle jag sjunka en riktigt låg nivå, så bara för att jag var så snäll så lät jag h*n stanna dom 4 dagar som var kvar då, kan säga att det var en jävla lättnad för mig när h*n åkte hem igen, jag smålog hela vägen hem sen av ren lättnad och för att jag inte kraschade ihop igen, speciellt nu när jag går igenom en känslig process för att kunna bli så pass stabil att jag inte ska behöva krascha ihop igen! Måste lägga till lite om att denna person har whinat på sin blogg om hur ensam h*n är och har en riktigt negativ självbild och dålig självkänsla, det har stått så i nästan varje inlägg sen jag började läsa personens blogg, man börjar ju undra om det ligger hos andra eller hos själva personen då... 

(Jag uppger inte personens namn eller om det är en kille eller tjej för jag vill inte att alla ska veta det, men jag ville bara berätta läget i alla fall. Men jag kan bara säga att denna person ska vara glad över att inte ha blivit utslängd, för en annan i dagens samhälle hade säkert gjort det!)

Jag hoppas i alla fall denna person hittar rätt i livet och börjar anstränga sig själv lite också och börjar göra något åt saken om det ska någonsin bli bättre! Jag menade verkligen inte denna person något illa, bara hjälpa och vägleda lite men eftersom personen inte är mottaglig i den fronten så var det ingen idé då jag måste lägga den mest fokusen på  min egen kamp!

Tyvärr, jag måste bara få vara uppriktig och gå rakt på sak, det är inte bara mig det är fel på, det är även andra som ska tänka på hur dom är själva också, bara för att jag har mina brister så ger det ingen jävla rätt till att bete sig som en idiot! Jag vet om mina brister, men jag gör något åt dem till skillnad från vissa, men tack såååå mycket att ni påminner mig om det som om jag är helt borta när det gäller det! Ni som inte känner mig så bra, varför kan ni inte försöka lära känna mig istället för att spotta ur er skit om något ni inte vet något om? Det är gratis och inte lika jobbigt kan jag ju säga! Undrar ni inte varför jag kommer så bra överens med dom vänner jag har som har känt mig i snart 5-10 år, varför har det inte varit några problem med dem? Jo för att dom vet att jag uppskattar att dom är ärliga och håller god ton mot mig och jag gör samma tillbaka, och vi har något som kallas för respekt och omtanke och vi kritiserar inte varandra för att få någon av oss att må dåligt, det är mer för att vägleda! Ni som har känt mig i några år vet ingenting förutom det lilla jag säger här och det jag väljer att säga IRL, ni vet inte hela min histora om vad jag har gjort, gått igenom och blivit utsatt för, ni vet inget och det är bara jag som vet den exakta sanningen om mig själv och jag väljer om jag vill berätta det för någon!

Tack till er som har stöttat mig och gett mig positiv feedback sen augusti förra året då jag hade sagt upp kontakten med mina föräldrar, ni fattar inte hur mycket det betyder för mig!!!

Och tack till J som jag träffade i tisdags, det kändes verkligen som en lättnad efter dom 11 dagarna och underbart att vi börjar träffas igen då vi inte kunnat det under åren jag bodde i kalmar, du är en fin vän med helskön humor! Ska bli skoj att ses över denna helg nu!  

Kan inte sova som vanligt... men lyssnar på And One och det får mig att känna mig trygg :) men ändå jobbigt ibland när man kan känna sig enormt trött men det är massa saker, speciellt mitt förflutna som håller mig vaken, plågar och ibland driver mig till vansinne, och vad kan jag göra åt det nu? Absolut ingenting! Jag får helt enkelt ge det tid, bita ihop lite till som jag har då gjort i över tio år och bearbeta allt så det kommer bli bättre snart.

Inget ska få stå i min väg nu, den här gången tänker jag inte låta mig rubbas och bli påverkad av andras negativa energi på vad jag klarar av eller ej, eller inte får någon hjälp här i livet , istället för att hänga mig upp på det så agerar jag istället om jag vill att något ska hända.

Har fått utvecklas mentalt i raketfart sen jag var liten för att bara överleva min livssituation jag befann mig i då, så vad är det som säger att jag inte kan klara av att utvecklas i allt annat också fast det kanske blir en aning svårare? Jag ger bara fan i att låta mig påverkas av andras negativa energi nu om vad jag kan osv och måste börja tänka själv och tro lite mer på mig själv, har jag gett mig fan på att klara något så spelar det ingen roll vad andra tycker och säger när det gäller MITT liv, that's it!

Nya människor som träffar mig nästan varje dag, som har bara känt mig i bara några år, vet inget om mig och kan nog uppleva mig som att jag överdriver allt, vilket visar bara att jag blivit satt på en nivå som jag vet att jag inte är på om andra är villiga att stanna upp och lyssna och ta åt sig av det jag säger också... om dom någonsin vill få någon vettig kontakt med mig!

Som sagt, ni har inte sett eller hört mig under alla dom åren jag gick igenom ett rent helvete som har satt sina spår i mig, vilket innebär att det är inte så lätt att komma över det som ni tror, det är liksom inte bara ''ta och rycka upp sig och bara gå vidare'', vissa saker måste man bearbeta för att man ska kunna gå vidare, annars är det helt omöjligt! Och jag kommer kanske få leva med vissa besvär jag har tack vare vissa personer som inte är lämpliga med barn, inom vården eller myndigheter för barn, jag valde inte hur min barndom skulle bli, det är det enda jag kan säga till er nu!

Men jag kämpar på som jag aldrig trott att jag skulle kunna, men nu gäller det, om jag verkligen vill komma någonvart i livet så har jag en jävla chans till det nu och den här gången tar jag den och vill göra mitt liv bättre än vad den är nu för jag vet att den kan bli bättre och att jag kommer nå mina mål här i livet fast det blev lite uppskjutet bara. Dom flesta i min närhet tror att jag bara snackar och går för långt, som jag märker genom att jag ibland får lite småsura bemötanden när jag verkligen visar hur motiverad jag är och den förbannade viljan, men jag låter inte det hindra mig, läger noll energi på det och kör mitt eget race nu, det är mitt liv och det är bara jag som vet vad som får mig att må bra och vad/vilka sätt som får mig att utvecklas som bäst! Har ju fått ta överdrivet mycket ansvar i livet sen jag var liten snorunge för att endast överleva dom svåra situationer jag befann mig i då, så varför skulle jag inte klara av det nu också för att göra mitt liv så mycket bättre än vad det är nu?? Som sagt, jag kör mitt eget race och lägger inte min energi på sånt som skulle bara stå i vägen för mig! Nu lever jag på min extrema vilja för att komma på rätt spår i livet, om inte andra tål det så är det faktiskt inte mitt problem.

Sist jag var hos läkaren insåg jag nu hur mycket det är som jag har förträngt som behöver bearbetas om jag någonsin finna det minsta stabilitet här i livet. Anledningen till att jag inte kan sova är INTE att jag har vänt på dygnet då jag har varit vaken flera dygn, det ligger mest i det psykiska, jag kan inte sova riktigt pga rädsla, att drömma mardrömmar om delar i sitt förflutna är tusen gånger värre än en vanlig mardröm som inte har en sådan koppling till en, får en sån jävla panikångest när jag väl vaknar som sedan vänder till ilska. Så ja minns inte när jag hade en djupsömn sist, har bara mest varit i dvala eller vilat ögonen i några timmar då det bröjar svida i ögonen efter att ha varit vaken i 2-3 dygn, jag vägrar ta några mediciner då jag vet att det löser inte problemet, det har gjort allt värre istället. Och det har inte med att jag varit oaktiv, det vet jag, vissa dagar har jag varit ganska aktiv och det blev varken bättre eller sämre just dom dagarna, för problemet finns där ändå för det ligger mest i det psykiska, mitt förflutna som jag inte bearbetat alls som har fått mig att hamna i detta tillstånd.

Men jag kämpar, jag gör så gott jag kan och varje gång jag träffar min läkare så lyckas jag berätta saker som jag aldrig vågat berätta för en läkare och svarar så gott jag kan på frågar som kan vara känsliga, vi gräver lite mer i mitt förflutna för att vi båda ska veta vad det är jag behöver få jobba med mig själv med här i livet och vad hon kan hjälpa mig med för att jag någonsin ska kunna gå vidare och leva ett så bra och stabilt liv som möjligt. Hon har frågat saker som ingen har haft tankar på att fråga om, inte ens jag har tänkt på det, så det kändes lite kan jag säga. Alltså hon har lyckats få mig att gräva lite på djupet, vilka känslor och händelser jag kan ha förträngt under mitt förflutna, kan säga att det sved, men jag vet att det kommer bli en enorm lättnad i längden, måste bara ta itu med det först och bara det kommer bli en lång resa och en ny erfarenhet som både jag och andra kan ha nytta av i framtiden.

Att jag inte bloggar lika ofta har sina anledningar, har bloggat sen 2009 på Blogger till slutet på 2011 och började här på bloggplatsen, jag har känt att jag orkar inte skriva lika ofta som jag gjorde 2009 och vill inte exponera mitt liv på ett sätt som skulle kunna sända fel signaler, så just därför kan det hända att jag kan vara inaktiv på bloggen. Och det finns fler anledningar till inaktivitet på bloggen som jag inte tänker ta upp här. Så nu vet ni att jag lever fast jag kan vara borta ett tag, har bara fullt upp med mitt liv nu.

Har riktigt roliga planer på G nu som jag inte tänker säga, det får bli en överraskning istället!