Tycker Tori var ett ganska så simpelt namn så jag kom på Xenobia som är lite annorlunda.

Creepy?

I förra inlägget berättade jag om hur försäkringskassan klantade sig med mitt bostadstilläg så jag fick bara aktivitetsersättning som är på 6047 kr, så jag har varit så orolig att min mage har blivit helt förstörd, men förra veckan gjorde jag en ny ansökan om bostadstilläg så jag kommer få det dubbla nästa månad eftersom jag skickade in ansökan innan denna månad var slut. Och jag hade en tid hos soc i måndags, men fick ett jättebra tips av Heidi om att jag kunde ringa den person som har hand om hyran och jag fick tag på den personen måndag morgon och den personen sa att jag kunde betala det jag tyckte var bäst för mig, så mötet med soc blev avbokat. Allt har lagt sig som pusselbitar och nu har jag nog så att jag kommer klara mig månaden ut och mina föräldrar slipper hjälpa mig.

Så nu har den här stora klumpen i magen släppt och känner en enorm lättnad. Jag känner mig fortfarande lika stark, känner mig starkare än någonsin. Jag kommer aldrig sluta tro på den egna styrkan. Allt handlar om vilken inställning man har här i livet, jag tror inte det finns en enda medicin som kan hjälpa en om man bara ser svart, svart och åter svart, man måste göra det mesta själv och tillslut hittar man rätt. Det här kanske låter jättelöjligt, men tänk att du håller ut båda händerna och räknar upp både det positiva och det negativa, räkna upp hur mycket av det positiva du har, allt som är positivt, som intressen, vänner familj osv, och sen det negativa... Vilket väger mest? Det var så jag ändrade min inställning till livet, jag hade mer av det positiva, familj, vänner och katten Luna, det räcker för mig för man kan ju inte ha allt här i livet, eller hur?

Under mina tio år som jag haft kontakt med psykiatrin, har jag aldrig hört någon sån idé, om att väga det positiva med negativa, från läkare eller psykolog, fick bara piller som stängde av alla känslor i hjärnan som borde få komma ut, man blev mentalt stel och fantasilös, med andra ord ''zombiefierad''. Men nu när jag har varit medicinfri ett tag nu, så känner jag mig mer levande om jag ska vara helt ärlig och jag tänker att det är bättre att låta känslorna få komma ut, är jag ledsen, har ångest och hjärnspöken går igång så låter jag det bara vara för jag vet att det är inget farligt och att det går över. Och är jag arg på någon/något så skriver jag oftast av mig på bloggen, kela med min Luna eller prata med en vän.

Ja, nu vet ni att jag har överlevt detta också, trots all oro och ångest hade jag inte en enda tanke på att ta en överdos, fast jag kanske tänkte en stund att det skulle bara vara bra om jag bara la mig ner och dog. Att tänka på och göra en sak är helt olika saker. Men jag klarade mig!

Nu ska jag kolla på en film och kela lite med Luna. Blir en lugn dag.

Peace.

Har inte skrivit något här på över en vecka och anledningen till det var att försäkringskassan hade klantat sig med min ansökan om bostadstilläg, så jag fick bara aktivitetsersättning som är exakt på 6047 kr denna månad, då fick jag panik och tänkte hur fan ska jag klara mig på det en hel månad? När jag har hyra, mobilräkning, bredband och andra småsaker att betala, plus mat för hela månaden. Okej, om man lever bara på nudlar varenda jävla dag tills nästa månad då kanske pengarna räcker, men är det så sunt för kroppen? Så jag har varit ett jävla nervvrak och knappt kunnat sova och magen krånglar som fan av all oro, ibland är det så illa att jag inte kan ens behålla maten tio minuter när jag har ätit. Så i måndags åkte jag och mamma direkt till försäkringskassan och gjorde en ny ansökan där och nu har jag en tid bokad hos soc om försörjningsstöd på måndag, men fick ett bra tips av personalen på boendestödet att jag kunde ringa en person som har hand om hyran och fråga om jag skulle kunna betala en liten summa denna månad och det mesta nästa månad för jag kommer säkert få det dubbla av försäkringskassan då eftersom jag ansökte denna månad.

Men när man ringde till den personen som har hand om hyran så kom jag till telefonsvar där en röst säger att personen är på semester och kommer tillbaka på måndag. Jaja, får väl ringa måndag morgon då och får man ett ja från det hållet så kan jag bara avboka mötet med soc som är samma dag. Och det som är tur är att dom drar hyran i slutet av månaden så jag är ute i god tid kan man säga. Så har jag verkligen tur så kommer allt lägga sig som pusselbitar... men bara om jag har tur, vilket jag inte har haft dom senaste månaderna.

Från början när mina föräldrar fick veta det så sa dom att dom ska göra sitt bästa för att hjälpa med mat, fast dom sitter lite i skiten själva just nu, mamma hade varit i turkiet i två veckor som hon hade betalat för alla dom pengarna som hon fick från skatten, men jag lägger absolut inte skulden på henne, förstår att hon ville komma bort och få träffa släktingarna, speciellt när en av dem är dåliga och kanske inte kommer leva så länge till, så då ville hon passa på. Men allt blev så fel, allt hände liksom vid fel tillfälle och mamma visste inte om det då när hon reste iväg, så det är inte hennes fel.

Men nu ser det kanske lite ljusare ut iallafall, om det blir så att jag kan betala det mesta av hyran nästa månad och en liten summa denna månad så har jag så att jag klarar mig utan att behöva oroa mig och mina föräldrar behöver inte ens hjälpa mig, för mina föräldrar försöker nog själva tänka ut hur dom själva ska klara sig utan att hamna hos kronofogden, så vi båda har det jobbigt ekonomiskt just nu.

Men ska myndigheter strula så kan dom väl strula vid rätt tillfälle? Men nej, dom ska nog fan strula till det när ens omgivning själva sitter i klistret, jag får faktiskt den känslan.

Men det bästa är att jag har Luna, hon är fan den bästa katt som finns, ibland kan man inte tro att hon är katt, hon kanske tror själv att hon är människa. Under den svåraste tiden i denna ekonomiska situation, så låg jag i sängen och grät hysteriskt i några nätter, men Luna kom bara och tröstade mig och låg på min mage och kände mig lugnare av att höra henne spinna och ibland pratade hon med mig som ''Hallå! Jag finns ju här!''. Är så glad över att jag har henne, hon har fan räddat mitt liv.

Fick en bra tanke, jag älskar djur och jag tycker om att hjälpa både djur och människor, så jag fick en bra idé och det är  att jag kanske skulle ställa upp som jourhem för katter åt närmaste katthem här i västerås. Läste på en katthems sida och det enda som behövs är ett tillstånd från länsstyrelsen men det fixar det katthemmet åt en, och man ska inte ha stor lägenhet, en etta eller två pga smittorisk. Och det kan vara olika katter man får in, det kan vara skygga, misshandlade/vanvårdade och dräktiga katter som kan föda närsomhelst. Jag fick den här idén när jag läste om hur många katter som blir sommarkatter och sen blir övergivna, så jag blev klart förbannad av att höra det och att dom flesta katthem i olika städer kommer snart vara överfulla, så jag vill vara ett stöd för ett katthem här i västerås. Men jag får nog vänta lite med det tills jag har råd att vaccinera Luna så hon går säker om jag ska ta ett så stort steg. Och det bästa är om man är jourhem är att det är katthemmet som står för alla kostnader, kattleksaker, matskålar, mat, veterinärkostnader m.m

Jag vet att det är ett stort ansvar, men jag gillar att ta ansvar när det speciellt gäller djur som blir illa behandlade eller övergivna. Om ni inte tror på att jag kommer att klara det så får ni tro det, för jag har ingen skyldighet att bevisa något för folk på nätet, jag ska bara bevisa för mig själv, katthemmet och katterna, att jag klarar det.

Ikväll ska jag och Heidi kolla på film, vi får se vilken det blir, plus lite godis och bara ha det trevligt. Så innan dess så får jag sega här hemma och kela med Luna, men hon ligger och sover nu. Nä nu orkar jag inte skriva mer, men nu vet ni läget iallafall och vad jag har för planer.

Rubriken säger allt kan jag ju säga, jag har ibland fått kommentarer, mest av tjejer, där det står att jag är ''fake'' eller ''attentionwhore'', ni som gärna kallar mig detta, kan ni för det första engelska och vet vad dom orden betyder och har någonsin gått ut eller kollat på dagens silikon/botox modeller på nätet som fläker ut sig på bilder för att få bekräftelse? Vem är inte ''fake'' och ''attentionwhore'' då?

Enligt min uppfattning om ''fake'' är att man är falsk på både utsidan och insidan, med insidan menar jag att man är falsk som vän och är bara ytlig osv. Och ''attentionwhore'' för mig betyder att man gör allt för att få kommentarer och skulle kunna döda för uppmärksamhet, som tjej visa sig nästan naken för att få bekräftelse av allt och alla. Men dom här kommentarerna jag fått är oftast anonyma som låter oftast såhär ''hela du är fake'', eftersom dom är anonyma så är det ju inte direkt så att jag sitter och deppar över det, jag tänker bara på att den här personen är för det första feg som är anonym och för det andra vet inte alls vad en falsk människa är. Till er som gärna kommenterar sånt strunt anonymt, come on, om ni verkligen är bättre än alla andra så visa vad ni går för... utan att vara anonyma!

Och nu tänker jag på vart alla modiga tjejer har tagit vägen? Modiga tjejer som verkligen vågar vara sig själva, säga precis vad dom tycker och som tänker inside, not outside? Var finns ni?

Jag vågar vara mig själv, visa min inre styrka, säga precis vad jag tycker och stå för det. Jag kommer alltid vara den jag är, även om hela planeten blir en enda ''plastic planet''.

Jag är inte den typen som dömer, men blev så jävla trött på vem som är ''fake'' och ''attentionwhore'', så jag ville göra klart för er här och nu vad dom orden egentligen betyder, och jag är långt ifrån båda, jag är varken falsk och är knappast ute efter den förbannade uppmärksamheten som alla nästan slåss om. Om ni tror jag bloggar för att få uppmärksamhet så få ni fan tro det, men jag vet att jag skriver av mig på denna blogg för att få ur mig allt, både det tråkiga och roliga, kanske någon som känner igen sig i vissa inlägg?

Elaka, korkade och allmänt meningslösa anonyma kommentarer raderas direkt utan att publiceras och IP blockeras, kalla mig feg eller vad fan ni vill, men jag vill inte ha negativ energi på min blogg, respektera det eller skit i att besöka denna blogg och sprid din negativa energi hos någon annan! Detta blir en ny regel på min blogg!

''And when they start to judge you

show them your true colors

kill them whit your kindness

ignorance is blindness

they're the ones that stands to lose''

Nä nu ska jag kela lite med Luna, sen fixa kaffe och ta en cigg. Det kommer bli en lugn kväll.

Sover inte så bra om nätterna just nu, är uppe till 1-3 på nätterna och vaknar prick 6 på morgonen, och har sån jävla migrän på dagarna plus att magen börjar strula nu igen, har haft problem med magkatarr innan så inte helt omöjligt att det kan vara det. Allt kanske beror på oro över lite olika saker.

Men det bästa är att jag har Luna, världens bästa katt som sover bredvid mig så jag inte känner mig ensam, orolig eller ledsen. Älskar henne!

''Take some time and learn to breathe

And remember what it means

To feel alive

And to believe''

Nu har det blivit mest bilder på Luna, jag mår mycket bättre nu sen jag slutade med medicinerna, var så jävla stel både mentalt och fysiskt, men nu känner jag mig mycket piggare, gladare och vill hitta på roliga saker. Allt började med att jag ändrade min inställning till allt, jag vägde det positiva och det negativa och såg att jag har mer av det positiva och ska tänka mer på det än det negativa som händer i min närhet, vad jag menar att jag har mer av det positiva är att jag har min familj, personal på mitt stödboende som finns där och verkligen bryr sig, jag har Luna som alltid finns där och tröstar mig när jag känner mig nere och sover med mig om nätterna för att jag inte ska känna mig ensam, vilket jag har känt starkt just då innan jag skaffade henne. Och jag har två underbara vänner, Tommy och Jenny, som jag kan prata om allt med utan att dom slänger skit på mig, dom accepterar mig för den jag är, glad som deppig.

Och ni som undrar vilka mediciner jag tagit, jag har tagit Abilify 30 mg på morgonen, Zeldox 40 mg på morgonen och 80 mg på kvällen, och vid behov Nozinan 50 mg som gjorde mig till en zombie.

Jag hittade något som jag tyckte var intressant, jag läste om att det finns ett ämne i cannabis som heter Cannabidiol (CBD) som minskar psykotiska symtom enligt en ny klinisk studie. Cannabidiol verkar utöva sin antipsykotiska effekt på ett helt nytt sätt och via ett ämne i hjärnan som heter anandamid. Så min fundering är om cannabis inte är lika farligt som dom piller dom flesta stoppar i sig med tanke på vilka biverkningar det finns i dagens piller? T.ex Abilify, vanligaste biverkningarna, som jag har själv känt av, huvudvärk, illamående, kräkningar, sömnsvårighter och suddigt seende. Och när jag läste på bipacksedeln så såg jag en mindre vanlig som ''plötslig oförklarlig död'' och tänkte ''Det lät ju trevligt'' och tycker isåfall att cannabis skulle vara mycket bättre om man använde det i medicinsk syfte, då skulle säkert olagligheterna minska.

Nog om det nu, nu vet ni varför jag slutade och hur jag ändrade min inställning och vände på hela skiten, plus att ni fick lite fakta och mina åsikter om det.

Igår var jag på bondgården och den här gången var det massa ridskoletjejer där, kanske runt tio år, som hade hästarna i stallgången och borstade och jag klappade på hästarna och småpratade med småtjejerna och en ville ha hjälp med att borsta så jag hjälpte henne med det, sen när jag var klar så frågade en annan om jag kunde kratsa hovarna på hennes häst, och jag förstod varför hon frågade, för leran satt som berget i hovarna, jag fick såklart ont i mina svaga handleder med det var det värt. Förut var det jag som fick hjälp, men nu var det jag som fick hjälpa andra, det kändes bra.

Sen när jag kom hem och skulle vila lite, klockan var ungefär ett och då fick en av mina apor till grannar idén att spela rapmusik så det dånade och golvet vibrerade och jag kunde knappte höra mina tankar, plus att det är jävligt lyhört i det här jävla huset, man kan höra genom väggen hur folk pratar i korridoren, jävligt irretterande, speciellt när det är löning eller någon jävla högtid, ja då ska man bete sig som en apa för det för det är så jääävla tufft. Men när jag har fått höra dånandet från rapmusiken i en halvtimme så tänkte jag nä nu tar jag mina små högtalare och spelade den jävligaste synthlåten i en nivå så grannen kunde höra det, jag gjorde så i några minuter och när jag hade sänkt så hade grannen tydligen sänkt sin s.k musik och insåg kanske själv hur irriterande det var, att alla gillar inte samma musik. Och nu förstår jag varför folk flyttar från det här huset efter tre månader.

Men sen på eftermiddagen hämtade pappa mig och vi åt mat tillsammans, det var trevligt. Och idag har jag bara tagit det lugnt och kelat med Luna, ikväll ska jag och Heidi kolla på skräck/komedin Död snö, undra vad hon kommer tycka om den, för hon gillar inte såna filmer men jag hoppas hon kommer tycka den är rolig ändå.