Jag är en tjej som har haft ett jobbigt förflutet sen 7-8 års ålder som har lyckats få rätsida på mitt liv efter många års kamp efter att ha levt med narsiccistiska föräldrar som behandlat mig riktigt illa psykiskt sen jag var väldigt liten, blev även misshandlad vid några tillfällen när jag var 8 år som mina föräldrar påstår sig att det aldrig hänt vilket ledde till att jag började skada mig själv och började med droger och alkohol vid 13 års ålder, mitt liv har varit riktigt kaotisk och det har satt sina spår i mig också. Har diagnoserna aspergers syndrom, social fobi och komplex traumatisering (komplex PTSD).

Idag är jag 23 år och mår riktigt bra då jag har funnit den harmoni och stabilitet i livet som jag alltid velat ha i mitt liv, har en jättefin pojkvän som respekterar och älskar mig exakt för den jag är och har några jättefina vänner och bara dom här bitarna i mitt liv betyder så otroligt mycket för mig då det alltid varit saknade som pusselbitar för mig men äntligen föll dom pusselbitarna för mig. Har ingen anledning att må dåligt längre, har hänt att jag kan känna mig nedstämd när jag får ''flashar'' om det förflutna ibland, men mer än så blir det aldrig. Har inte haft någon form av självdestruktivt beteende på snart tre år!

(Ni kan läsa min livshistoria om ni vill förstå läget bättre och har ork att läsa för det är lång text där jag berättar allt jag klarar av att berätta: 

 http://noomi-demona.bloggplatsen.se/2012/12/18/9161012-my-story/

Jag har ett bokprojekt på g som ska handla om hur det är att leva med narsiccistiska föräldrar där jag kommer berätta min livshistoria kortfattat, mina teoirer och ren fakta osv.

------------------------------

Jag skriver av mig för att jag själv tycker det är skönt att skriva av mig och att det alltid varit min terapi om både det roliga och det tråkiga som händer i mitt liv och om olilka saker som intresserar mig i dagens läge, jag gör inte det enbart uppmärksamhet men visst vill vi ju alla ha uppmärksamhet men det ska inte överdrivas heller. Jag skriver av mig för jag själv vill det och såklart tycker jag det är roligt om någon skulle kika in på denna blogg ibland.

------------------------------

Jag har själv läst psykologi och psykiatri genom dom tuffa åren jag haft som självhjälp för att få mer grepp om hela min livssituation och kunna hantera det bättre då ingen läkare tog mig på allvar oavset hur mycket jag än försökte förklara allt.

______________________________________________________________

OBS!

Jag är emot den trenden kring psykisk ohälsa där diagnosen är ens identitet och för att söka sympatier, det är just såna personer som ger den riktiga psykiska ohälsan ett dåligt rykte och dom som verkligen mår riktigt dåligt och som är i behov av hjälpen får inte den! Detta är alltså ingen sjukdomsblogg där jag inriktar på någon sjukdom

______________________________________________________________

Hoppas ni finner denna blogg som intressant och att någon kanske känner igen sig i vissa delar av det jag skriver ibland!

SCIENTIA POTENTIA NOSTRA

___________________________________

N00MI DEM0NA