En jävla bra låt av Papa Roach som passar
verkligen in på min pappa

There's no money, there's no possessions
Only obsession, I don't need that shit
Take my money, take my obsession

I just want to be heard, loud and clear are my words
Comin' from within, man, tell 'em what you heard
It's about a revolution in your heart and in your mind
You can't find the conclusion,
Life-style and obsession
Diamond rings get you nothing but a life long lesson
And your pocket-book stressin'
You're a slave to the system, working jobs that you hate
For that shit you don't need
It's too bad the world is based on greed
Step back and see, stop thinking about yourself
Start thinking about

There's no money, there's no possession
Only obsession, I don't need that shit
Take my money, take my possession
Take my obsession, I don't need that shit

'Cause everything is nothing and emptiness is in everything
This reality is really just a fucked up dream
With the flesh and the blood that you call your soul
Flip it inside out, it's a big black hole
Take your money, burn it up like an asteroid
Possessions ? they are never gonna fill the void
Take it away and learn the best lesson
The heart, the soul, the life, the passion

There's no money, there's no possession
Only obsession, I don't need that shit
Take my money, take my possession
Take my obsession, I don't need that shit

Money, possession, obsession

Present yourself, press your clothes
Comb your hair and clock-in
You just can't win
Just can't win
The things you own, own you now

Take my money, take my possession
Take my obsession, I don't need that shit

Fuck your money, fuck your possession
Fuck your obsession, I don't need that shit

Money, possession, obsession,
I don't need that shit

Nu var det ett tag sedan jag skrev och jag har haft fullt upp och jag har haft kontakt med mina föräldrar en sista gång för att se om det skulle gå bra men det blev samma skit igen och kommer att aldrig ta kontakt med dom igen då torterar jag mig själv annars och Heidi som alltid bryr sig om mig har tyckt att jag aldrig funkat bra med mina föräldrar men hon tyckte det var starkt att jag gjorde ett försök i alla fall och Tobbe har inte sett mig så jävla ledsen och sviken på länge så han började till och med gråta för att han klarar inte av att se mig så ledsen som jag blev.

Heidi hade rätt om det där med mina föräldrar och jag tackar för för att hon alltid bryr sig om mig och vill mitt bästa och jag är glad och tacksam över att jag har Tobbe och vänner som bryr sig, ni vet vilka ni är och ni är guld värda!

    


Skrev en dikt som är om mina föräldrar

"En enkel fråga till er

Enkel fråga vill jag ge er
Varför höll ni på såhär
Och vad har ni vunnit på det?

Har man gått igenom ett liv i misär som barn så borde ni fattat vid det här laget att era plågsamma klor inte kunde ta mig den här gången

Jag har byggt upp den inre styrkan under åren
och har fått mer perspektiv på allt och har lärt mig erat djävulspel ni kör med
Och den här gången vann ni inte min misär

Tänk vad jag har väntat på denna tiden i mitt liv och nu kan jag skratta åt er

Så en fråga till er
Vad hade ni förväntat er?
Ännu en misär?
Eller kanske min död?

I vilket fall som helst så lyckades ni inte
För nu fick jag mer perspektiv på allt och analyserat erat djävulspel och lät inte mig förlora den här gången

Jag styr mitt eget skepp nu och jag väljer att få ha min glädje och människorna i livet och ni existerar inte längre

Ni har sumpat er chans och kommer aldrig få någon igen
Ni är som ni är och ni kommer aldrig få ta del av mitt liv igen"

Peace   

Dikt skriven för exakt två år sen och talar för hur jag mådde då och nu när jag mår så bra idag kan jag knappt tro att jag har lyckats göra ett så stort framsteg i livet, för två år sen trodde jag att jag aldrig skulle få bli omtyckt av någon och kände att mitt liv inte hade någon mening då. Är så jävla stolt över mig själv! 

"Varför existerar jag ens?

Jag har sårat

och jag har blivit sårad.

Jag har alltid funnits där,

men ingen har velat finnas där för mig.

Jag har varit i helvetet och

överlevt det.

Till vilken nytta?

Att kunna förstå och finnas,

men vad har jag fått ut av det själv?

Smärta och ensamhet.

Jag är svår att förstå och

ingen vill ge mig den tiden att kunna förstå mig.

Det är alltid jag som funnits där för andra,

men ingen för mig.

Hela min existens går ut på att hjälpa andra,

i andras ögon kanske jag inte är en

människa med känslor också.

Jag ska bara finnas där och

ingen bryr sig om hur jag känner.

Ni vet inte vad jag blir tvungen att göra för

att kunna stå ut och

för att överleva och klaraav allt i min närhet.

Det har aldrig funnits något

som heter harmoni i mitt liv.

Det enda jag fått känna är smärta och svek.

Jag dränker mig i sprit och lever i en drogdimma,

för att kunna överleva.

Jag vill också känna mig omtyckt för den jag är.

Att någon ser mig!

Jag förväntar mig inget för det leder bara

till besvikelse varje gång.

Jag är nog inte värd mer.

Jag funderar nu på om jag ens är värd livet...

Jag dränker mig själv.

För vad jag än gör så duger det aldrig."

Det är två personer som har funnits vid min sida som betyder mycket för mig och det är min pojkvän Tobbe och min vän P som jag fått lära känna genom Tobbe,  tack för att ni finns! 

Att få må bra, finna någon ljuspunkt och harmoni i livet trodde jag aldrig skulle hända mig, men när jag slutade med alla anipsykosmedicinerna som höll på att göra mig helt kemiskt lobotomerad så började känna mig mer levande, började existera och pussla ihop mitt liv och började bearbeta allt som jag har gått igenom och varit utsatt för här i livet. Jag har lyckats ta igenom dom första faserna i bearbetningen utan någon hjälp, behövde bara att någon skulle lyssna och förstå mig vilket min toppenläkare och min underbara pojkvän gjort för mig och med tiden klarade jag nästa fas som handlar om att erövra en plats i samhället och få känna att jag också existerar och mina känslor är exakt lika mycket värda som alla andras.

Varför skulle jag vara ett undantag och straffas med ensamhet pga andras dumhet och egoism mot mig när jag väl säger ifrån? Jag existerar lika mycket som andra, mina känslor är lika mycket värda som andra och är lika mycket värd att få bli omtyckt av någon, that's it!

Jag må vara förbannat frispråkig och går verklien rakt på sak vad jag tycker och tänker vilket kanske får vissa att backa undan men varför inte se det som något positivt? Eller ska man bara helt enkelt nicka med varandra i allt, hur vill folk ha det egentligen när dom strävar efter ärliga vänner som kan stå för sina åsikter och handlingar i livet? Känns ärligt talat som vi lever i en paradoxalt samhälle.

Jag mår bara bättre för varje dag och har gått ned cirka 30 kilo under 1,5 år.
Bjuder på en bild så får ni se.

Jag är stolt över min alternativa stil och andra kan ha sina fördomar tills dom spricker för jag vill trivas med mig själv. Det kommer eventuellt en industrial dansvideo som kommer ut på youtube.

Lite höstbilder jag tagit med systemkameran för några dagar sedan.

Och en bild på mig på hur jag ser ut nu, har gåt ner en hel del i vikt vilket jag är glad över. Jag gick upp i vikt när jag tog Zyprexa som är känd för bl.a extrem viktökning hos dom flesta oavsett hur lite man äter man sväller upp lik förbannat ändå så ni vet, jag tränade hårt för att kunna gå ner men gick inte ner ett enda jävla gram förra året men när jag träffade Tobbe sen så rasade jag ner i vikt och jag gör det fortfarande även om jag skulle äta gottis en hel vecka men magen säger nej vilket är riktigt bra   

Så ni får tycka vad ni vill nu för jag har lika stor rätt att få synas som ni!

Shiiiiit vad dålig jag är på att uppdatera bloggen haha, jag har ju massa annat i tankarna och är mycket med sötnöten så glömmer ju bort att sitta vid datorn, men det känns riktigt bra att inte sega så mycket framför datorn som jag gjorde förut  så varför inte bara njuta av att det som känns bra utanför cyberrymden nu?

Åfan    jag får ju inte glömma mina vänner också, ska göra mitt bästa nu för att höra av mig mer till er. Jag har inte glömt er så ni vet det!

Trivs verkligen bra med Tobbe och det känns bara bättre och bättre   en morgon när vi vaknade så sa han ''Tänk att hela din resa har slutat med att du hamnade hos mig'' och det värmde verkligen mitt hjärta för det har det ju, jag har gått igenom en otroligt tuff resa och det har äntligen vänt sig för mig och jag träffade Tobbe.

Det är faktiskt jag som har vänt på det mesta till det positiva för jag fick nog och ville ha det bra jag också för jag har insett att det inte finns någon som kan trolla fram ett nytt liv åt mig, det är bara jag som kan styra mitt eget skepp!

Visst, det är inte lätt att ha ett positivt tänkande, det måste jag erkänna, för när man har det riktigt tufft så ser världen helt grå ut och då är det riktigt lätt att tappa hoppet om det mesta, men vissa saker kan man faktiskt förändra om något ska bli bättre!

Det som fick mitt liv att bli bätttre är att jag slutade vänta på att någon ska trolla fram ett nytt liv, slutade släppa in så mycket negativa saker i mitt liv d.v.s att fortsätta hålla kontakten med mina föräldrar som aldrig varit bra speciellt efter cirka 11 års psykisk och fysisk tortyr, så jag kommer aldrig mer vilja ha kontakt med dem igen vilket aldrig kommer bli bra då det aldrig blivit någon bättring innan. Och jag har slutat släppa in för många nya människor i mitt liv, jag tar det riktigt lugnt då jag har mötts av en massa besvikelser där många varit egocentriska, opålitliga eller haft otroligt instabilt psyke vilket gjorde inte saken bättre för mig då. Jag har helt enkelt slutat utsätta mig för sådant som inte ger mig något och får mig att må bra också, jag har börjat bli lite ego nu för jag har varit för snäll och låtit mig vara någons jävla slagpåse hela tiden, nu är det slut med det! 

Nu är jag själv hemma, lyssnar på musik och väntar på att Tobbe ska komma hem så vi kan ha det mys och kolla på film.

Peace.

Så jävla fin låt, får mig att tänka på Jonaz som lämnade världen för snart 4 år sen. Han brukade lyssna en del på Zeraphine, så detta band är lite speciell för mig och det finns en del underbara texter också   

''Out of the void, dazzled by you
Is what I always wanted to be
But you're out of my reach, all that I ever loved
Why did they take you away from me

We went through hell and jumped up to heaven
No matter what we were told to be
I can't get rid of this last picture
That burnt into my heart like a seal''