Utredningen på psyk har nått sitt slut om PTSD och nu är inte borderline kvar längre och blev fick veta att jag har komplex traumatisering som min läkare har tyckt ett tag nu att det är efter allt jag har berättat för henne och hon har varit helt underbar som lyssnat på det jag berättat om mitt förflutna vilket andra läkare innan ignorerade.

Hon hjälpte mig att gå in på djupet av det jag fått förtränga genom att fråga och fråga tills tårarna började rinna och hon sa då att detta kommer att kännas och att det är okej att gråta för då gick vi verkligen in på djupet av mitt förflutna som jag har förfträngt och det är det som har fått mig att må så dåligt förut. Har gått igenom konfrontationsterapi och det har hjälpt och det har jag själv gått igenom, jag arbetar med mig själv dagligen nu och dom brister jag har också arbetar jag med också för att allt ska bli bättre för mig.

Jag mår bra nu och har inget att må dåligt över i dagens läge, men jag har fortfarande en bit kvar att arbeta med i livet.

Jag har märkt att sekreterarna på min psykiatrimottagning slarvar en hel del, t.ex jag och min läkare har bestämt att vi ska ses två gånger i månaden vilket gick så bra från början av detta året men nu har det snarare blivit varannan eller var tredje månad jag får komma iväg på ett samtal och då känns det ju inte ens värt att när ens frikort går ut att betala till ett landsting som verkligen är seriöst åt helvete i vissa områden *morr*  

Ja det har varit såhär sen början av sommaren och jag har bett om juornalkopior som var November 2011 till Mars 2012 då jag hade en annan läkare, men vad fick jag? Fick bara för Januari 2012 plus en annan person kallelse som nu då inte kommer iväg då dom är toppenduktiga sekreterarna slarvar med journal, kallelser och gör så att man får vänta nästan tre månader för ett enda sketet besök så något har blivit totalt galet där och jag tänker inte ta detta mer och ska boka ett möte med chefen för mottagningen, läkaren och serkreterarna för att lösa detta så detta fan inte fortsätter och jag kan säga att såhär illa var det inte i början när jag fick min läkare och vi bestämde att vi ska ses var tredje vecka!

Och när jag fick en akut tid på vårdcentralen då halva sidan av mitt lår känns helt bedövat (som när man får bedövning) och ont i korsryggen så blev jag aldrig uppropad av den läkare jag skulle ha och jag såg hur h*n ropade upp en efter en så till slut så skällde jag ut sekretaren på den vårdcentral jag tillhör och åkte hem. Dom bad mig komma på den akuta tiden då dom tyckte att det kunde vara allvarligt och jag ville verkligen ha en bokad tid då jag vet att jag inte kommer bli uppropad efter att halva dagen har gått, men tanten envisades verkligen med att jag skulle komma så jag fick väcka Tobbe så han körde mig dit och det visade sig vara helt bortkastad tid.

Jag har fortfarande den bedövande känslan och den har spridit sig till höften och strax under knät och har inga problem att gå och har ont i korsryggen. Så det ska bli intressant hur detta kommer att sluta då!

BARA SÅ NI VET SÅ SKA JAG INTE GE ETT RUTTET ÖRE TILL VÄSTMANLANDS LANDSTING NÄR MITT FRIKORT GÅR UT I JANUARI OM DET INTE VISAR EN BÄTTRING OCH DÅ KOMMER DET KÄNNAS MYCKET MER VÄRT ATT LÄGGA PENGARNA INOM DEN PRIVATA VÅRDEN! 

Och ni som inte har problem själva inom vården behöver inte lägga tid på att argumentera emot då det faktiskt finns dom som verkligen har problem med vården för skitstövlar finns faktiskt där också!

Och till er som har problem med vården så

hittade jag något riktigt bra från Arga doktorn:

- Du ska alltid ta upp det med den person som man anser gjort fel. Boka ett möte och det kan också vara en bra idé att ta med någon som man känner sig trygg med.

-Om mötet inte leder någonstans , ska du vända dig till ledningen för vårdcentralen eller kliniken för ett samtal. Också här är det en god idé att ta med sig någon som är insatt i vad som hänt och som kan ge dig stöd. Om du har formella skäl att klaga på vården, t.ex om det handlar om en försäkring eller något liknande, kan det vara bra en bra idé att skriva ett brev för att få ett skriftligt svar. Men mötet är viktigast. Du får förstås också ett svar, i bästa det är ett bra bollplank.

- Om du fortfarande inte får ut det du vill ha från vården eller känner dig missnöjd med beskeden , ska du vända dig till patientnämnden. Patientnämnden finns i alla landsting och du hittar kontaktuppgifter på landstingets hemsida eller genom att ringa till växeln.

De ska i första hand lösa upp knutar, till exempel kan de sammankalla till ett möte med vården där de sitter med. De ber vården göra en utredning av det som hänt och tar sedan upp resultatet av ärendet, i avidentifierat skick, i en politisk nämnd. Men det har inga sanktionsmöjligheter.

- Om du upplever att det begått ett allvarligt fel och att man inte har fått den hjälp man ska ha, då kan man kontakta IVO (Inspektionen för Vård och Omsorg). Det kan vara ganska omständligt och komplicerat att göra en bra anmälan och man kan i det fallet ta hjälp av någon , till exempel patientnämnden. De accepterar inte ärenden äldre än två år.

När IVO har fått din anmälan, lämnar det ett besked om de kommer ta sig an ditt ärende. I så fall gör de en utredning med egna experter och jurister. Det kan ta lång tid, ibland  så mycket som två år. Men deras resultat kommer inte ändra något i handläggningen av ditt ärende. De prickar heller inte sjukvårdspersonal som har agerat fel. Om de anser att det krävs disciplinåtgärder kan de gå vidare till HSAN (Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd).

- Egentligen finns det ingen oberoende myndighet som granskar ditt ärende. Det förväntas att vården fungerar bra och att de själv rättar till sina fel. Därför är det ett tips att använda sin rätttill ett fritt vårdval och rådfråga en annan läkare för att få en ''second opinion''.

Och så kan jag ge er ett bra tips om att gärna spela in läkarmöten inom vården så du kan ha bevis på vad som sagts om det skulle bli problem och det är lagligt, är ni osäkra på just det så googla det så ser ni själva!

Och nej... jag är inte galen, bara galet påläst inom detta med vården då jag och många andra har problem med det och då pratar jag inte om bara problem med psykiatrin, jag pratar om problem med vården i  allmänhet.

Kommer skriva fler inlägg för att lyfta upp ens rättigheter som patient, för finns det skyldigheter så finns det rättigheter och mitt landsting är verkligen korkad som inte fattar det!

Snart kommer Tobbe och vi ska ut i dimman på en åker i närheten haha, det var Tobbe som frågade igår kväll om vi skulle göra något galet när jag halvsov och jag sa att vi kan springa ut i dimman på en åker någon dag.

Säger bara en sak.... SCIENTIA POTENTIA NOSTRA!

Lite höstbilder jag tagit med systemkameran för några dagar sedan.

Och en bild på mig på hur jag ser ut nu, har gåt ner en hel del i vikt vilket jag är glad över. Jag gick upp i vikt när jag tog Zyprexa som är känd för bl.a extrem viktökning hos dom flesta oavsett hur lite man äter man sväller upp lik förbannat ändå så ni vet, jag tränade hårt för att kunna gå ner men gick inte ner ett enda jävla gram förra året men när jag träffade Tobbe sen så rasade jag ner i vikt och jag gör det fortfarande även om jag skulle äta gottis en hel vecka men magen säger nej vilket är riktigt bra   

Så ni får tycka vad ni vill nu för jag har lika stor rätt att få synas som ni!

För jag har problem med blodtrycket också vilket är obehagligt och får svårt att sova då det känns jobbigt med hög puls och hjärtklappning, har även magkatarr som kan vara ganska svår i perioder plus IBS, jag har betablockerare som är förebyggande för migrän (vilket jag har också) och blodtrycket, har Citodon för akut migrän och för IBS har jag Iberogast som funkar superbra för mig.

Har planer på att ta körkort snart och efter det blir det att plugga till undersköterska eller jobba som personlig assistent samtidigt jag pluggar till undersköterska för det är det jag verkligen vill.

Jag ska klara detta! Ska visa alla som ej tror på denna hopplösa fall att JAG KAN OCKSÅ! Jag kan också och ska nå dom mål jag alltid velat sen tonåren! YEAH! Vänta bara så ska ni få se!

Och mina föräldrar som alltid tror att jag är korkad som aldrig fattar ett skit och kommer aldrig bli något ska få se att det kan jag visst, jag kan ockå bli något precis som alla andra på denna planet!

Jag tänker dela med mig av min styrka till andra för att göra dom starka också! Jag är ingen egoistisk person utan empati som många verkar vara. Det är en hård värld vi lever i och man måste vara stark men fortsätta vara empatisk och hjälpsam mot dom som behöver det.

Måste ge cred till min fina pojkvän som har en ängels tålamod som har lyckats lyfta mig så jag fann min livsstyrka och jag har bara fortsatt utvecklas ännu mer i vissa delar i livet och vill lära mig mer av livet nu, vill bara få nya erfarenheter i livet! 

Nu lyssnar jag på Like The Sun av De/Vision som är min och Tobbes favoritlåt och slösurfar på mobilen nu.

Nu börjar jag känna mig lite sleepy och ska försöka sova lite

Bjuder på en gammal bild under tiden när jag bodde i Kalmar 2006-2010 och just den stunden på bilden var jag verkligen glad.

Har funnits några gnällspikar så just därför fixa jag om bloggen och gjorde headern till just dom för att roa och texten stämmer verkligen!

Jag och Tobbe har det riktigt bra och vi har bara kommit varandra närmare och närmare vilket känns helt underbart. Vi har en hel del gemensamt och det är så det ska vara i ett riktigt förhållande ju och han ger mig respekt, trygghet och kärlek.Vi planerar lite roligheter till December när vi båda fyller år samma dag (ja, vi fyller år samma dag hihi) som vi verkligen ser fram emot och den 8 Februari nästa år så ska vi se VNV Nation i Stockholm vilket kommer också bli riktigt skoj då jag velat se det bandet i ett antal år och nu har jag chansen så Tobbe hänger såklart med då jag inte känner någon annan som verkar vilja det.

Vaknade upp klockan tre inatt av att jag blev röksugen och när jag gick ut för att ta en cigg så såg jag en jättefin räv gå över vägen och det är andra gången jag sett en räv med egna ögon och denna kunde jag njuta lite av att titta på då den gick så lugnt längs vägen så det var en vacker syn såhär på natten.

Har inte kunnat hitta på så mycket dom senaste två veckorna då jag skadat mitt vänstra knä så har knappt kunnat gå utan att det gör så jävla ont och har då känt mig lite nedstämd över det då jag vill ut och hitta på saker ibland och inte bara sitta hemma och sega. Men olyckor händer så man får bita ihop helt enkelt och Tobbe har varit lika gullig som varit ett toppensällskap med att kolla på film och ta det lugnt.

Insåg att vi har nu hållit ihop i ett halvår denna månad (18 Sep) och det känns helt underbart fast vi har haft våra duster ibland, men vilka förhållanden har liksom inte det? Är helt överlycklig över att få vara med denna jättefina kille, trodde jag aldrig skulle få träffa någon som honom!

Jag mår bra, jag mår bra över att ha funnit stabilitet och harmoni i mitt liv som jag alltid velat ha, mår bra över dom vänner jag har nu och mår bra över att ha min fina pojkvän och dom här fina bitarna i mitt liv betyder så otroligt mycket för det är det som alltid varit saknade som pusselbitar i mitt liv förut och nu har dom fallit på plats!

Nu ska jag försöka somna om så jag inte vänder på dygnet snart hehe. Bjuder på en bild på mig och sötnöten.

Shiiiiit vad dålig jag är på att uppdatera bloggen haha, jag har ju massa annat i tankarna och är mycket med sötnöten så glömmer ju bort att sitta vid datorn, men det känns riktigt bra att inte sega så mycket framför datorn som jag gjorde förut  så varför inte bara njuta av att det som känns bra utanför cyberrymden nu?

Åfan    jag får ju inte glömma mina vänner också, ska göra mitt bästa nu för att höra av mig mer till er. Jag har inte glömt er så ni vet det!

Trivs verkligen bra med Tobbe och det känns bara bättre och bättre   en morgon när vi vaknade så sa han ''Tänk att hela din resa har slutat med att du hamnade hos mig'' och det värmde verkligen mitt hjärta för det har det ju, jag har gått igenom en otroligt tuff resa och det har äntligen vänt sig för mig och jag träffade Tobbe.

Det är faktiskt jag som har vänt på det mesta till det positiva för jag fick nog och ville ha det bra jag också för jag har insett att det inte finns någon som kan trolla fram ett nytt liv åt mig, det är bara jag som kan styra mitt eget skepp!

Visst, det är inte lätt att ha ett positivt tänkande, det måste jag erkänna, för när man har det riktigt tufft så ser världen helt grå ut och då är det riktigt lätt att tappa hoppet om det mesta, men vissa saker kan man faktiskt förändra om något ska bli bättre!

Det som fick mitt liv att bli bätttre är att jag slutade vänta på att någon ska trolla fram ett nytt liv, slutade släppa in så mycket negativa saker i mitt liv d.v.s att fortsätta hålla kontakten med mina föräldrar som aldrig varit bra speciellt efter cirka 11 års psykisk och fysisk tortyr, så jag kommer aldrig mer vilja ha kontakt med dem igen vilket aldrig kommer bli bra då det aldrig blivit någon bättring innan. Och jag har slutat släppa in för många nya människor i mitt liv, jag tar det riktigt lugnt då jag har mötts av en massa besvikelser där många varit egocentriska, opålitliga eller haft otroligt instabilt psyke vilket gjorde inte saken bättre för mig då. Jag har helt enkelt slutat utsätta mig för sådant som inte ger mig något och får mig att må bra också, jag har börjat bli lite ego nu för jag har varit för snäll och låtit mig vara någons jävla slagpåse hela tiden, nu är det slut med det! 

Nu är jag själv hemma, lyssnar på musik och väntar på att Tobbe ska komma hem så vi kan ha det mys och kolla på film.

Peace.

Och just därför har jag inte haft tid att uppdatera bloggen då jag har min pojkvän Tobbe som jag hittar på en hel del roliga och meningsfulla saker med och träffar hans vänner ibland och vi har även jobbat ute på landet där jag fick köra fyrhjuling vilket var jätteskoj och så har det blivit en del filmtittande med, så sitta vid datorn händer inte alls lika ofta som förut. Tobbe och jag ska även på Power Meet vilket ska bli riktigt skoj, jag har annars aldrig vågat mig ut dit pga att det är så mycket folk att man kvävs där så har bara dåliga erfarenheter och Tobbe har sagt att det finns en plats där han brukar sitta där det inte är mycket folk så jag ger det en chans då.

Jag mår mycket bättre, mår knappt dåligt alls längre förutom dom jobbiga minnen jag har att bearbeta och min lillebror har hört av sig och han ville träffa mig någon dag för han saknar mig *naaaw*. Så får se när det blir och jag har talat om för honom att det ska ske utan mamma och pappa och det förstod han såklart annars kommer jag inte bli så glad i honom heller. 

Så det flyter på nu för mig ska ni veta, för jag insåg att den enda som kan gör något åt mitt liv är jag själv, andra kan bara ge mig verktygen och då är det upp till mig hur jag vill använda dom. Och detta gäller alla andra, förlåt om jag låter hård, men det hjälper inte att gnälla och tro att alla andra kan lösa alla problem, det finns inget sånt mirakel tyvärr, men måste erkänna att det skulle vara helt underbart om det vore så  men det enda som vet varför man mår dåligt är faktiskt en själv och alla andra kan bara vara ett stöd!

Och kan säga att Tobbe är en underbar kille som behandlar mig verkligen med respekt och jag kan vara mig själv i hans närhet och han ger mig verkligen trygghet, med andra ord...

EN TOPPENKILLE!   

Idag ska Tobbe och jag åka till en av hans tjejkompisar som jag tycker är trevlig, så det blir lite fika och småprat. 

Nu ska jag hålla på skriva klart en dikt som har tagit en evighet att göra nu så passar på under tiden Tobbe är iväg en stund    

''For I know

You have to be a light to yourself

Be a spark

In the dark

Shine and be a light to yourself

Watch me glow''