Men jag kämpar på som jag aldrig trott att jag skulle kunna, men nu gäller det, om jag verkligen vill komma någonvart i livet så har jag en jävla chans till det nu och den här gången tar jag den och vill göra mitt liv bättre än vad den är nu för jag vet att den kan bli bättre och att jag kommer nå mina mål här i livet fast det blev lite uppskjutet bara. Dom flesta i min närhet tror att jag bara snackar och går för långt, som jag märker genom att jag ibland får lite småsura bemötanden när jag verkligen visar hur motiverad jag är och den förbannade viljan, men jag låter inte det hindra mig, läger noll energi på det och kör mitt eget race nu, det är mitt liv och det är bara jag som vet vad som får mig att må bra och vad/vilka sätt som får mig att utvecklas som bäst! Har ju fått ta överdrivet mycket ansvar i livet sen jag var liten snorunge för att endast överleva dom svåra situationer jag befann mig i då, så varför skulle jag inte klara av det nu också för att göra mitt liv så mycket bättre än vad det är nu?? Som sagt, jag kör mitt eget race och lägger inte min energi på sånt som skulle bara stå i vägen för mig! Nu lever jag på min extrema vilja för att komma på rätt spår i livet, om inte andra tål det så är det faktiskt inte mitt problem.

Sist jag var hos läkaren insåg jag nu hur mycket det är som jag har förträngt som behöver bearbetas om jag någonsin finna det minsta stabilitet här i livet. Anledningen till att jag inte kan sova är INTE att jag har vänt på dygnet då jag har varit vaken flera dygn, det ligger mest i det psykiska, jag kan inte sova riktigt pga rädsla, att drömma mardrömmar om delar i sitt förflutna är tusen gånger värre än en vanlig mardröm som inte har en sådan koppling till en, får en sån jävla panikångest när jag väl vaknar som sedan vänder till ilska. Så ja minns inte när jag hade en djupsömn sist, har bara mest varit i dvala eller vilat ögonen i några timmar då det bröjar svida i ögonen efter att ha varit vaken i 2-3 dygn, jag vägrar ta några mediciner då jag vet att det löser inte problemet, det har gjort allt värre istället. Och det har inte med att jag varit oaktiv, det vet jag, vissa dagar har jag varit ganska aktiv och det blev varken bättre eller sämre just dom dagarna, för problemet finns där ändå för det ligger mest i det psykiska, mitt förflutna som jag inte bearbetat alls som har fått mig att hamna i detta tillstånd.

Men jag kämpar, jag gör så gott jag kan och varje gång jag träffar min läkare så lyckas jag berätta saker som jag aldrig vågat berätta för en läkare och svarar så gott jag kan på frågar som kan vara känsliga, vi gräver lite mer i mitt förflutna för att vi båda ska veta vad det är jag behöver få jobba med mig själv med här i livet och vad hon kan hjälpa mig med för att jag någonsin ska kunna gå vidare och leva ett så bra och stabilt liv som möjligt. Hon har frågat saker som ingen har haft tankar på att fråga om, inte ens jag har tänkt på det, så det kändes lite kan jag säga. Alltså hon har lyckats få mig att gräva lite på djupet, vilka känslor och händelser jag kan ha förträngt under mitt förflutna, kan säga att det sved, men jag vet att det kommer bli en enorm lättnad i längden, måste bara ta itu med det först och bara det kommer bli en lång resa och en ny erfarenhet som både jag och andra kan ha nytta av i framtiden.

Att jag inte bloggar lika ofta har sina anledningar, har bloggat sen 2009 på Blogger till slutet på 2011 och började här på bloggplatsen, jag har känt att jag orkar inte skriva lika ofta som jag gjorde 2009 och vill inte exponera mitt liv på ett sätt som skulle kunna sända fel signaler, så just därför kan det hända att jag kan vara inaktiv på bloggen. Och det finns fler anledningar till inaktivitet på bloggen som jag inte tänker ta upp här. Så nu vet ni att jag lever fast jag kan vara borta ett tag, har bara fullt upp med mitt liv nu.

Har riktigt roliga planer på G nu som jag inte tänker säga, det får bli en överraskning istället!  

Så jävla bra låt!

''Improbity

In each word we say

Mendacity

We pretend to pray

Perfidious

The words of Jesus

And anytime

We end up smashed to pieces

Ingratitude

In a world of lies

We are free from cares

We close our eyes

I assume

There is no healer

To heal this world

To make us cleaner

I assume

There is no healer

To heal this world

To make us cleaner

Free from cares

Hypocrisy

We show each day

Leads into darkness

We go insane

Understandably

We are of no account

We jeer the creatures

That we once found

It's tenderness

We are living on

So it's not wonder

That we're all gone''

Efter att ha varit hos läkaren i torsdags insåg jag hur mycket känslor och trauman som jag har förträngt som jag verkligen behöver bearbeta nu, vilket innebär att gå in på djupet i allt som jag har gått igenom och bearbeta allt, stabilisering, bygga upp mig själv och min självkänsla, så kanske i 10 år av mitt liv kommer enbart gå ut på att jag ska arbeta med att bygga upp mig själv och mitt liv igen, plocka upp alla spillrorna av mig själv som andra har orsakat, det är så det kommer se ut nu, min framtid blev påverkad pga att mina föräldrar och folk som kände oss inte tålde att jag ville verkligen vara jag, ville inte formas till något jag verkligen inte vill vara, jag ville bara... vara jag, men det fick sitt pris.

Jag fick livserfarenheter och empati för andra i jobbiga situationer, men jag suger på det praktiska i livet som dom flesta i min ålder ska klara av i dagens läge, jag fick aldrig utvecklas i den biten för jag hade fullt upp med att stå ut med och kämpa emot allt annat skit som hände i mitt liv. Hade jag haft en bra uppväxt så hade jag inte varit i denna livssituation alls.

Men vilket hade varit bäst? Att ha dessa livserfarenheter som kan hjälpa andra i framtiden... eller leva som en svensson som har haft en bra uppväxt, skolgång, har bra jobb, vänner, familj, stadig ekonomi och mental stabilitet som har varit med om små livskriser som går över utan att lämna spår i en och som inte har någon form av medkänsla för personer i andra situationer än sin egen? Så med andra ord är jag tacksam över mina erfarenheter, då jag har fått min helt egen uppfattning om vad som är bra och dåligt här i livet, blivit mer analytisk så att jag kan undvika vissa typer, har jättelätt för att känna igen ett visst beteende-mönster som inte skulle få mig att må bra i längden och har framförallt fått en enorm empati och medkänsla för andra som är i jobbiga situationer.

Men jag är fortfarande helt efter i den praktiska biten, vilket har gett mig riktigt dålig självkänsla, då jag inte har valt att bli så efter i det...

Man väljer inte sitt liv och hur det ska bli, vilket betyder att vissa får det lättare och andra svårare uppväxt, en svår uppväxt leder oftast till en osäker framtid med djupa sår i själen som aldrig läker helt som man själv inte har valt, man har inte valt sina föräldrar och andra som styr ens liv när man är barn, bara saker under den tiden kan påverka ens framtid enormt. Jag valde inte detta, hade jag haft en stabil uppväxt och skulle må bra då skulle jag njuta av det så mycket jag bara kan, varje dag, varje sekund. Men tyvärr är jag en av dom som fick nitlotten här i livet, så mitt liv blev en av dom tuffare.

MAN VÄLJER INTE ALLTID SIN LIVSSITUATION! HADE JAG KUNNAT DET SÅ SKULLE JAG INTE TVEKAT EN SEKUND TILL ATT VÄLJA DET POSITIVA!

Läs själva, börjar inte det gå lite överstyr nu??

http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1950449-man-tande-eld-pa-sig-sjalv

Citerar några av kommentarerna där!

''''Om man inte är berättigad till vård när man tänder eld på sig själv, då

undrar jag VAD som krävs för att få psykvård i Västerås?''

''Det är dags att göra något åt psykvården i Västerås! Jag vet alldeles för många människor som tagit sitt liv i väntan på vård. 
Efter mitt självmordsförsök fick jag ett samtal, sedan var det väntetid i ett halvår. 
Jag fick hjälp fårn en vän, och efter ett halvår fick jag den såkallade hjälpen av landstinget. Höjd dos av medicinen jag åt. Sen var det klart.

I artikeln står det att polisen är glad att de räddat mannens liv, tyvärr kommer ingen att ha räddat mannens liv innan han får riktig vård.''

''Standard för västerås. En bekant till mig försökte begå självmord (Med eld det med, underligt nog) och fick träffa akutläkare som rekommenderade intensiv och omedelbar psykvård i den närmaste framtiden. När han kommer till psyket så säger dom att han kan få komma in på ett samtal... om 3 månader.''

____________________________________________________________________________________________________

Jag säger bara en sak... YES! Äntligen uppmärksammas detta och att jag var inte så ensam om att psykiatrin är åt helvete här nu! Börja stå för era medmänniskor nu alla Västeråsbor, vi måste börja agera, nu vet jag att vi är fler och då kan vi börja agera inom detta om vi vill att något ska bli bättre!

Därför är jag inaktiv här ibland, försöker komma på rätt spår i livet nu, har börjat träffa lite nya vänner som jag trivs att både prata och umgås med, vilket jag inte har känt på länge. Och det bästa är att jag inte har skadat mig själv på snart 9 månader och jag känner inte ens det behovet att göra det heller, mina tankar är inte ens där längre vilket känns riktigt skönt och befriande! Jag kämpar som jag aldrig gjort innan, nu jävlar ska jag vända på hela skiten och börja leva jag också, finna stabilitet, personer som ser och gillar MIG och inte den dom vill att jag ska vara. Jag förtjänar lika mycket respekt och att bli omtyckt precis som alla andra, jag är inte mindre värd bara för att jag är jag med min historia och min smärta jag bär på.

Ni som verkligen inte vet om hur jag har haft det egentligen och ni som inte ens känner mig IRL, som inte har en aning om vem jag är, behöver inte lägga er energi på hat, för det biter inte på mig då jag har varit med om värre saker än dumma ord på en skärm eller på sms, jag raderar skiten lika snabbt som det kom bara!

Men jag förstår mig fortfarande inte på dessa nolifers som gärna lägger sin energi på att hata allt och alla dom inte gillar, varför inte lägga energi på personer och saker som man gillar istället? Fattar inte vitsen med att hata och snacka skit om någon man inte vet ett skit om förutom att ha sett några bilder och lite text, men man vet ju fortfarande inte allt om någon bara för det!

Tror ni seriöst att jag tar åt mig av taskiga mail/sms? Come on, jag har varit med om värre saker IRL, varför skulle fjantigt näthat bita på mig? Och ni som gärna håller på med sånt, tänk på att ni har en IP-adress vilket betyder att ni är inte anonyma bara för att ni sitter bakom en skärm!

Säger detta för att det har varit några som har vägrat låta mig vara på både mail och sms, vilket ledde till att jag fick byta mitt nummer som jag har haft i nästan 10 år och det kostade också då jag har abonnemang, så nu kommer jag vara ännu försiktigare än vad jag var innan med vilka jag ger ut mitt nummer till.

Bjuder på en bild på mig som jag tog för någon natt sen som jag tycker blev riktigt häftig.

Något att ha i åtanke när man har blivit utsatt för en massa skit!