Why should I listen to you 

 And how it will go for you in life is obvious

for now I feel the smell of karma

fucking up your life slow and painfully

 

 

There's no reason why I 

should forgive you

 

 

No, not this time!

 

 

I'm så deadly tired of you'r 

manipulations and shit against me!

 

 

It's over now... And I mean it,

it's really over with this shit that

tortured me all these years!

 

/Nero Neurotic

 

 

Känner mig sleten som fan och lite till. Känns som att vad jag än gör så verkar det inte duga åt vissa, allt blir bara fel, fel, fel, fel, fel! Jag bryr mig, jag gör saker för andra, jag ringer, mailar osv... men vad får jag tillbaka? Är jag egoist när jag börjar säga ifrån det minsta och vill också ha lite av det där andra får här i livet? Ja, jag snackar om lite liiite uppmärksamhet och omtanke och att andra gillar mig för den jag är och inte för den dom vill att jag ska vara, och att få bli respekterad lika mycket som alla andra här i livet! Jag har aldrig fått den biten här i livet riktigt, det är bara jag som varit tvungen att ge och ge och ge och ge, men när jag vill ha det minsta lilla så är jag helt plötsligt självisk, egoist, elak osv, det är vad jag får oftast höra av nytt folk som inte känner mig och inte vet ett jävla dugg om vad jag har fått gå igenom, och när jag väl berättar också så får jag känslan av att andra tycker jag bara överdriver allt, varför skulle jag göra det när jag egentligen vill att allt bara skulle vara bra??

Nu jävlar säger jag ifrån för jag orkar inte, jag är inte Gud som ska bara finnas till åt alla endast när dom vill, jag är också en människa med mina tankar, drömmar, mål och känslor.... precis som ni allihopa!!! Jag är lika mycket människa som ni och mina känslor är lika värda som era och vad är det som gör ert och mitt liv så märkvärdigt att man måste tävla om vem som har/har haft det värst?? För alla vi är så olika, så olika sårbara och vi ser livet ur helt olika perspektiv, det är bara att inse och sluta tävla! Man kan inte jämföra varandras liv..... Punkt.

Jag har nu bestämt mig för att inte släppa in nya människor i mitt liv för en bra tid framåt, jag kommer bara träffa mina närmaste IRL, chatta och prata telefon med chattvänner/bekanta, men kommer inte skapa nya kontakter och jag ska bara fokusera på att mitt liv ska bli bättre och mina närmaste som känner mig och vet verkligen vem jag är som respekterar och gillar mig för den jag är.

Anledningen till att jag säger detta nu är att jag har haft besök av en person i 11 dagar som åkte hem i måndags, den personen var helt socialt passiv, h*n gav liksom ingen respons tillbaka och tog inte till sig det minsta av det man sa, och hade så lätt för att skylla på andra utan att tänka på vad h*n själv gjorde först. Eftersom denna person som inte tagit till sig det minsta av det jag sagt, vilket jag har märkt att h*n INTE har gjort, så missuppfattade h*n allt och börjar storböla som om att världen skulle gå under för det och beter sig helt respektlöst genom att inte ens ge mig en chans till att förklara riktigt vad jag menade innan personen flippade ur sådär och bad mig hålla käft i mitt eget hem, bara det visade ju hur lite denna människa tagit till sig av det man har sagt, och personen sa något i stil med ''Det jag har gått/går igenom är värre än ditt!'', vilket är ett jävligt elakt uttryck, för vi alla är ju olika, har varit med om olika saker i livet och hur vi hanterar det jobbiga i livet är så olika och vi ser livet ur våra egna perspektiv, tyvärr det är så människan funkar, man kan inte tävla och mäta varandras liv. H*n påstår att h*n har bara tvångssyndrom (OCD), jag tror h*n har något som är lite värre än det, jag tror att denna person har något där OCD kan finnas med som är en av personens sätt att hantera sin situation och eftersom h*n inte kunde det hemma hos mig så blev det rubbat och det blev som det blev. Jag har både läst psykologi och mött på alla möjliga typer med olika svårigheter som dom hanterar på helt olika sätt, så JAG HAR KUNSKAP! Att man har en problematik är fan ingen ursäkt för att bete sig helt jävla respektlöst mot andra, manipulera och suga ut en på energi och att det är frid och fröjd så länge det går enligt ens planer, det funkar inte så tyvärr, inte om man vill att det ska kännas rätt mellan båda parterna! Jag skulle aldrig bete mig på detta vis som denna person gjorde, jag skulle få så jävla dåligt samvete då jag själv har blivit utsatt för detta ett antal gånger och det tar verkligen på psyket, så jag kan bara inte göra något sånt mot någon, då är jag hellre ensam än att jag skulle manipulera eller tvinga till mig någons uppmärksamhet! Ska jag vara helt ärlig så ville jag nästan slänga ut människan på stubinen när h*n började storböla och betedde sig helt respektlöst mot mig, men eftersom denna människa som inte verkade ha något som kallas för logiskt tänkande och hade köpt tågbiljet som inte kunde ombokas, så kunde jag inte bara slänga ut denna människa för då skulle jag sjunka en riktigt låg nivå, så bara för att jag var så snäll så lät jag h*n stanna dom 4 dagar som var kvar då, kan säga att det var en jävla lättnad för mig när h*n åkte hem igen, jag smålog hela vägen hem sen av ren lättnad och för att jag inte kraschade ihop igen, speciellt nu när jag går igenom en känslig process för att kunna bli så pass stabil att jag inte ska behöva krascha ihop igen! Måste lägga till lite om att denna person har whinat på sin blogg om hur ensam h*n är och har en riktigt negativ självbild och dålig självkänsla, det har stått så i nästan varje inlägg sen jag började läsa personens blogg, man börjar ju undra om det ligger hos andra eller hos själva personen då... 

(Jag uppger inte personens namn eller om det är en kille eller tjej för jag vill inte att alla ska veta det, men jag ville bara berätta läget i alla fall. Men jag kan bara säga att denna person ska vara glad över att inte ha blivit utslängd, för en annan i dagens samhälle hade säkert gjort det!)

Jag hoppas i alla fall denna person hittar rätt i livet och börjar anstränga sig själv lite också och börjar göra något åt saken om det ska någonsin bli bättre! Jag menade verkligen inte denna person något illa, bara hjälpa och vägleda lite men eftersom personen inte är mottaglig i den fronten så var det ingen idé då jag måste lägga den mest fokusen på  min egen kamp!

Tyvärr, jag måste bara få vara uppriktig och gå rakt på sak, det är inte bara mig det är fel på, det är även andra som ska tänka på hur dom är själva också, bara för att jag har mina brister så ger det ingen jävla rätt till att bete sig som en idiot! Jag vet om mina brister, men jag gör något åt dem till skillnad från vissa, men tack såååå mycket att ni påminner mig om det som om jag är helt borta när det gäller det! Ni som inte känner mig så bra, varför kan ni inte försöka lära känna mig istället för att spotta ur er skit om något ni inte vet något om? Det är gratis och inte lika jobbigt kan jag ju säga! Undrar ni inte varför jag kommer så bra överens med dom vänner jag har som har känt mig i snart 5-10 år, varför har det inte varit några problem med dem? Jo för att dom vet att jag uppskattar att dom är ärliga och håller god ton mot mig och jag gör samma tillbaka, och vi har något som kallas för respekt och omtanke och vi kritiserar inte varandra för att få någon av oss att må dåligt, det är mer för att vägleda! Ni som har känt mig i några år vet ingenting förutom det lilla jag säger här och det jag väljer att säga IRL, ni vet inte hela min histora om vad jag har gjort, gått igenom och blivit utsatt för, ni vet inget och det är bara jag som vet den exakta sanningen om mig själv och jag väljer om jag vill berätta det för någon!

Tack till er som har stöttat mig och gett mig positiv feedback sen augusti förra året då jag hade sagt upp kontakten med mina föräldrar, ni fattar inte hur mycket det betyder för mig!!!

Och tack till J som jag träffade i tisdags, det kändes verkligen som en lättnad efter dom 11 dagarna och underbart att vi börjar träffas igen då vi inte kunnat det under åren jag bodde i kalmar, du är en fin vän med helskön humor! Ska bli skoj att ses över denna helg nu!  

Har varit uppe sen 04.20 imorse, groggar och skriver dikter. Det är något som tynger mig rejält i själen, mitt förflutna, tänker på hur mycket jag inte har bearbetat och just därför är jag sen i utvecklingen i vissa delar här i livet. Men det är inte försent, nu har jag chansen och ska fan ta den när jag väl har fått en enorm motivation igen så jag måste passa på för att hålla kvar den för att komma någonvart i livet. Jag vill ju leva och att mitt liv ska bli bättre än vad det är nu, för jag vet att mitt liv kan bli så mycket bättre än såhär. Jag har en toppenläkare, men hon är ingen trollkarl som kan bara trolla fram ett nytt liv till mig, hon bara vägleder mig så att jag vet och får ett bättre grepp om hela min livssituation som jag är i nu, bearbeta det förflutna som plågar mig nu för att jag ska kunna gå vidare och utvecklas ännu mer.

Och det gäller er alla, motivation är det viktigaste en människa kan ha för att någonsin komma någonvart så att man inte fastnar på en punkt i livet man inte valt och att man tar på sig en offer-roll, för man kommer ingenstans när man ska se sig själv som ett offer, så är det tyvärr, man blir tvungen att plocka upp spillrorna av sig själv som andra har orsakat, annars kommer man ingenvart!

Den enda som kan göra den nutida situationen och det framtida bättre är faktiskt en själv,

när man insett det så är nästan allt möjligt!

Kan inte sova som vanligt... men lyssnar på And One och det får mig att känna mig trygg :) men ändå jobbigt ibland när man kan känna sig enormt trött men det är massa saker, speciellt mitt förflutna som håller mig vaken, plågar och ibland driver mig till vansinne, och vad kan jag göra åt det nu? Absolut ingenting! Jag får helt enkelt ge det tid, bita ihop lite till som jag har då gjort i över tio år och bearbeta allt så det kommer bli bättre snart.

Inget ska få stå i min väg nu, den här gången tänker jag inte låta mig rubbas och bli påverkad av andras negativa energi på vad jag klarar av eller ej, eller inte får någon hjälp här i livet , istället för att hänga mig upp på det så agerar jag istället om jag vill att något ska hända.

Har fått utvecklas mentalt i raketfart sen jag var liten för att bara överleva min livssituation jag befann mig i då, så vad är det som säger att jag inte kan klara av att utvecklas i allt annat också fast det kanske blir en aning svårare? Jag ger bara fan i att låta mig påverkas av andras negativa energi nu om vad jag kan osv och måste börja tänka själv och tro lite mer på mig själv, har jag gett mig fan på att klara något så spelar det ingen roll vad andra tycker och säger när det gäller MITT liv, that's it!

Nya människor som träffar mig nästan varje dag, som har bara känt mig i bara några år, vet inget om mig och kan nog uppleva mig som att jag överdriver allt, vilket visar bara att jag blivit satt på en nivå som jag vet att jag inte är på om andra är villiga att stanna upp och lyssna och ta åt sig av det jag säger också... om dom någonsin vill få någon vettig kontakt med mig!

Som sagt, ni har inte sett eller hört mig under alla dom åren jag gick igenom ett rent helvete som har satt sina spår i mig, vilket innebär att det är inte så lätt att komma över det som ni tror, det är liksom inte bara ''ta och rycka upp sig och bara gå vidare'', vissa saker måste man bearbeta för att man ska kunna gå vidare, annars är det helt omöjligt! Och jag kommer kanske få leva med vissa besvär jag har tack vare vissa personer som inte är lämpliga med barn, inom vården eller myndigheter för barn, jag valde inte hur min barndom skulle bli, det är det enda jag kan säga till er nu!

Haha äntligen fick jag tummen ur röven och beställde lite snygga och roliga kläder från Sweden rock shop    kommer få leva lite snålt, men vafan... det var värt det, jag minns inte när jag köpte nya kläder sist bara för att jag inte lyckats hålla ihop min ekonomi förut av olika anledningar och detta behövdes verkligen och ville ha med lite stil och humor   

Har beställt dessa